Det finns endast två sinnesstämningar som fungerar. Kärlek och hat. Den utgångspunkten måste jag ha. Då är det på riktigt. Som två lejon som inte fått mat. Ofta kan det skifta på vägen, min ingång till bluesprojektet var hat, som under vägen gled över till kärlek. Det är starka känslor. Kärlek och hat. Antagligen människans yttersta känslor. Nu är jag där igen, mitt i ett pågående arbete, det är lite mer komplicerat den här gången. Jag pendlar dagligen. Pendlar mellan kärlek och hat. Det finns inget mellanting. Det finns inga gråzoner. Antingen kärlek eller hat. Svart och vitt. Men jag vet att långt där inne är kärleken större. Kärleken till livet. Det är det största. Och den segrar alltid. Det måste den göra, annars kan jag lika bra skita i det, lägga ner alltihop.
T.