I Konspiration Med Satan.

Planet var försenat och Götgatan kall och Midsommarkransen vacker. Tillbaka i ett långsamt Skåne skummar jag kontrakt och lyssnar på Bathorys första. In conspiracy with satan. För ett tag sedan besökte jag facebook regelbundet under sådär en månads tid. Jag facebookade, som man säger, det är över nu, det fungerar inte lägre, jag kan inte tänka mig någon lägre sysselsättning, och ju längre tiden gick, desto mer korkad kände jag mig, fördumningen grep tag och fördjupningen uteblev. Under den här tiden läste jag inga böcker. Jag som annars läser mer än jag sover. Finns det något samband där. Ingen aning. Istället för en lång raljant svada om generella facebookanvändare ser jag mitt tillfälliga besök mer som ett socialt beteendeexperiment, ljusskygga åsikter blandas med personlighetsklyvningar och ett och annat visdomsord, du är en annan när vi ses här än där, andra sidor kan alltid vara bra att känna till, och nu vet jag mer vem du egentligen är. Jag konspirerar inte med dig.

Eller som min gamla vän Blåbärskungen formulerade saken när vi satt i hans ateljé över en kopp: Alla slåss de om vår tid och vår uppmärksamhet. Facebook, teve, reklamen. Alla vill de ha en del av den kakan som skapar våra behov och vår köpkraft.

Det är så det är och jag är ledsen (eller inte) att behöva säga det: Du får inte min tid. Den värderar jag högre än så.

T.