Inspiration. Det pratas ofta om att få inspiration. Tror inte alltid på det. Tror man tar inspiration. När jag börjar arbeta fokuserat, då kan inget stoppa mig, då är jag full av inspiration. Aggressiv. Inspirerad av mig själv och mitt arbete.
Det finns naturligtvis människor som inspirerat mig. Ralph Nykvist. Jacques-Henri Lartigue. Robert Frank. Anders Petersen. Josef Koudelka. Esaias Baitel. Dorothea Lange. Stefan Jarl. Micke Berg. Tore Johnsson. Mary Ellen Mark. Robert Doisneau. Walker Evans. Och såklart den störste av de alla, Bo Widerberg. Det som slår mig är att alla dessa är gamla. Gamla hjältar. Vissa är döda. Andra tjatar mest. Någon är för röd om näsan. En del hänger kvar. Hänger kvar och gör det med full respekt.
Var är de i min generation. Pieter ten Hoopen är bra på det han gör. Han är bra. En bra kille. Visserligen är jag inte speciellt intresserad av rak bildjournalistik numera. Det blir för kallt att bara berätta en story rakt av. Jag har tydligen svängt där. Tidigare var jag helt inne på det. Nu är det mest känslan och poesin som intresserar mig. Varför. Kanske för att jag börjar bli äldre. Förhållandevis. Jag lever ett annat liv nu. Ett liv där nyanserna är viktiga. De små detaljerna får ta mycket plats. Både i livet och i mina bilder.
Det är inte märkligt alls. Att jag börjar svänga alltså. Jag har alltid plåtat händelser ur mitt eget liv. På ett eller annat vis. Försökt få det personligt. Ta exempelvis de nu aktuella bilderna från -En Blues från Landskrona. När jag gick igenom kontaktkartorna kunde jag se ett mönster hur jag levt de senaste tio åren. Vilka platser jag vistades på. Vilka vägar jag tog. Vilka människor jag träffade. Några träffar jag inte längre. Några är döda. Men minnena finns där. Fastetsat i emulsion. Allt blir som en dagbok. Fragment ur en dagbok som nu blir utställning. Subjektiv gatufoto på något vis.
Ett annat exempel är Fröjdenborgsbilderna. Jag bodde precis därvid då, och passerade dagcentralen dagligen, naturligtvis jag blev berörd av händelserna där. Alltså plåtade jag det. Enkelt.
Bilden är från Berlin. Och den har Baronessan på sin vägg.
Ses på vernissagen på lördag. Vid tretton typ.
T.
