Citat och Utställningsinformation.

På lördag öppnar utställningen Där Oskulder Kysser på Café 261 i Landskrona och hänger över skånska konstrundan och förbi påsken fram tills vi tröttnar. Det blir ungefär ett trettiotal aldrig tidigare visade gatubilder från Paris. Alla tagna bara för några veckor sedan.

"Jag älskar gatufotografiet. Så fort jag har tid ger jag mig fortfarande ut med en kamera. Att fånga ögonblicken du inte kan kontrollera, som en Cartier-Bresson. Det är det finaste du kan göra."

/Mary Ellen Mark


Jag tycker om att visa mina bilder där de möter en publik som kanske inte annars går på institutionerna. Helt enkelt låta bilderna komma till sin publik istället för tvärt om - men mer som ett komplement och mindre som ett ställningstagande.

Printarna är i numrerad upplaga och är alla till salu.

T.

Ps. Ännu en bok? Någon ringde idag och föreslog ett samarbete.

Amores Perros.

Mycket hundar nu. Mina hundbilder är nu inbokade och ska ställas ut i Malmö senare i år. Återkommer längre fram med detaljerna.


Du som vill läsa mer om workshopen i Motala kan kika på länken nedan. Ord som värmer en ljus men kylig vårdag som inatt.

Länk: http://www.fotosidan.se/blogs/stalsater/nar-allt-kan-falla-pa-plats.htm

T.

Sally och Kopplet.

"Om människor definierar situationer som verkliga blir de verkliga till sina konsekvenser."

http://hd.se/landskrona/2011/03/16/okopplad-hund-1000-kronor-i-boter/

http://hd.se/landskrona/2011/03/16/hundsympatisor-betalar-koppelboter/

Nu när drevet tappat orken och hamnat en bit bak tänkte jag passa på att förklara hur jag resonerar. Se det mer bildligt och mindre bokstavligt: Många människor dricker alkohol, och klarar ut det bra, andra människor klarar det mindre bra, vi vet alla att alkohol står bakom många våldsrelaterade brott, barn far illa i hemmet, många oskyldiga blir drabbade, alkohol är även ett hälsoproblem med exempelvis leverskador till följd av alltför hög konsumtion, allt detta är klarlagt, men samtidigt skulle vi aldrig gå med på ett totalförbud. Därför att för de allra flesta ger alkohol oss en förhöjd livskänsla och skapar inga problem - vi anser att det överväger. På samma sätt ser jag på hunden och kopplet. Sally kan bitas, och hon kan orsaka allergier, hon kan skrämmas, men oftast ger hon mycket glädje och förhöjer livskänslan för mig och alla de människorna jag har i min omgivning. Det överväger. Kanske kan man försöka se på livet från två håll och inte låta saker bli ett problem förrän de är just ett problem. Som Thomasteoremet men tvärt om.

Ärendet ledlagt.

Nu ska jag på två utställningsmöten. Livet rullar vidare och är allt utom ett problem.

T.

Där Oskulder Kysser.

Jag fick i uppdrag att fotografera lite i Paris till väggarna på ett café. Ungefär två till tre bilder var det sagt, det blev en hel utställning, bilder som i sin form är klädda som romantiskt klassiska gatufotografier. Kertész. Doisneau. Tanken är att de ska hänga med start lördagen den andra april, och sen vidare under påsken och skånska konstrundan, men off konstrundan. Välkomna då. Det är vad jag arbetar med just nu och livet känns levande och är en smula underhållande nästan varje dag.


Var ska bilder från Paris hänga. Naturligtvis på ett café - var annars.

T.

Hopp.

Idag känner jag mig lite som Strindberg.

Det gick fort. Inte ens ett dygn hann passera. En hundälskande familj i Strömsholm betalar mina böter och jag donerar en hundbild som avtalat. Jag vill på detta vis framföra ett offentligt tack. Tack. Det gläder mig djupt att det finns så många fina människor omkring mig, och jag har sagt det förr, och jag säger det igen. Det finns hopp.

T.

Tusen Kronor.

Rapport: Landskrona måndagen den 14 mars 2011 ungefär klockan 15:45. Hinner knappt komma hem till min födelsestad förrän fällan slår igen. Jag har under flera veckor trampat gatorna i Paris och sett okopplade hundar både på trottoarerna och inne på krogarna. Innan dess har jag vistats i Berlin med samma sköna upplevelser. Fria vänliga hundar som förgyller stadsbilden. Nu står jag här i die parlamentarische monarchie Schweden med en böteslapp i handen. Visserligen har jag mig själv att skylla, men det är viktigt för mig att stå för mina handlingar och värderingar, vara beredd att öppna upp för samtal och diskussion. Det är själva poängen. Det är handlingen som är konstverket.

Följande utspelar sig:

Är i stan en sväng för arbete och passar på hämta Sally. Hunden jag har någon form av delad vårdnad om. Hon är idag en så passande, svart och vit, bordecollieblandning med varma bruna ögon och blank päls. Vi korsar Kungsgatan och promenerar över Storgatan och följer Norra Långgatan och tänker snedda över Teaterparken och komma ut till Infartens köpcentrum för att tömma min säkerligen överfulla postbox. Förutom en uniformerad polis och en lokaljournalist med fotograf ligger parken öde och tom. Polisen ropar åt oss att komma, jag avvaktar lite, men bestämmer mig för att göra honom till viljes och Sally lufsar bakom. Det visar sig att han heter Mattias och är Landskronas nya hundpolis. Inte hundförare - utan en nytillsatt polistjänst med ansvar över stans hundfrågor. Mattias upplyser mig om att det är koppeltvång i parken och bötesbeloppet ligger på tusen kronor.

-Jag har glömt mitt block på stationen och tänker inte ge dig böter den här gången. Men hädanefter håller du din hund kopplad, säger Mattias.

-Nej det tänker jag inte göra. Sally är en vänlig hund och allt är inte svart och vitt. Jag kan inte lyda en lag jag inte tror på, det måste finnas utrymme för nyanser, svarar jag.

-Då är jag tvungen att ge dig böter, säger polis Mattias och tar mina personuppgifter.

-Jag är beredd att ta mitt straff, svarar jag.

Under samtalet antecknar journalisten febrilt och fotografen som känner igen mig sedan tidigare låter kameran arbeta mer eller mindre oavbrutet. Det smattrar och den grå telezoomen står givakt.

Jag argumenterade vidare och Mattias bemötte mig vänligt och det blev en hel del skratt och det kan säkert tyckas ytterst korkat av mig att inte bara hålla god min och lyda medan jag hade chansen. Speciellt med tanke på att min personliga ekonomi ser ut som den gör. Men så enkelt är det inte, då blir jag liksom köpt till tystnad, korrupt, att säga en sak och göra en annan känns inte bra. Sen kan jag efterlysa en saklig debatt i frågan. Naturligtvis tycker jag inte att hundar ska få springa hur som helst, såklart anser jag att man måste ta hänsyn till människor som kanske kan vara hundrädda, men det är min totala övertygelse att lösningen finns i samtalen och i individuell bedömning. Inte i totalförbud. Vad är det som gör att hundarna kan gå lösa i exempelvis Berlin utan bekymmer? Kanske är den frågan vi bör ställa oss istället för att snabbt instifta ihåliga lagar mer som nödlösningar än genomtänkta riktlinjer anpassade till allas trevnad.


Ni som ställer er bakom mitt resonemang får gärna skicka ett mail och kanske skänka mig en stödslant. Till den som åtager sig att betala hela bötesbeloppet donerar jag bilden ovan som en 30 x 40 print på Silver Rag. Självfallet signerad och naturligtvis ingår bötesavin som en del av donationen.

T.

Den Räven.

Jag stod vid ängen nedanför Heidenstams gamla kåk precis i svängen mot Askersund när vi först såg varandra. Hon stannade en bit bort, satt sig ner, vred lite på huvudet, och vi tittade på varandra en lång stund, hon liksom hälsade från någon och önskade en god kväll, vände sakta om och korsade långsamt ängen tillbaka och försvann in bland träden. Jag stod länge kvar och kände hur värmen spred sig.

T.

Knarkhundar och Lyxhotell.

Jag packar min blå väska igen och ska ta mig en bit längre norrut. Det är tänkt att jag ska hålla en workshop i Motala under några dagar vid Vättern. Där har jag aldrig tidigare trampat, bara passerat med bil, det minns jag tydligt, att jag passerat är allt jag minns, därför ska det bli intressant att se stan lite mer från insidan nu. Tror till och med att jag kan få en personlig ingång från en lokal men utflyttad kollega. Det är alltid lika givande att komma till nya platser och få möjlighet att träffa nya människor. Att färdas med bil har visserligen sina praktiska fördelar, men tåget har något bilen aldrig kan få, det finns alltid mer utrymme för oväntade möten i en trång kupé, sen kan man alltid hoppas att tåget rasar ihop och blir stående någonstans i natten, som en gång på det glada nittiotalet när jag skulle ta mig mellan Paris och Köln, redan då var den blå väskan från Roxtuna med, och det blev fri bar och är en lång historia med franska knarkhundar och tyska lyxhotell i en märklig blandning. Men nu är det Motala som gäller ett tag.

Vårens workshop blev tydligen fullsatt på ett par dagar. Därför har det beslutats att arrangera ännu en under hösten. Endast sex deltagare får plats och som vanligt är det först till kvarn som gäller. Länk: http://www.fotosidan.se/cldoc/popular-workshop-aterkommer-till-hosten.htm

Lite mer konsumentupplysning: Jacqueline Hellman. Min ... vet inte riktigt vad ska jag kalla henne, adept känns inte rätt, helt enkelt en ung fotograf jag tagit under mina vingar, i vilket fall, hon ska ställa ut sina bilder på Fotografiska nu till sommaren. -Från Andra Sidan Längtan (berättelsen om Cizzi). Kika på det.


Och till dig som känner att du fastnat skickar Persson en hälsning:

Dina vänner säger att du borde stanna kvar. Vara nöjd och glad med det som du nu har. Spring, spring, spring med din längtan, spring. Du har en liten dröm, den är ändå din. Spring, bara spring, du lämnar ingenting ...

Från det ena till det andra men ändå inte riktigt. Härom dagen slog det mig att arkitekturen till citytunneln vid Triangeln (Malmö) är direkt kopierad från metronergången framför St-Lazare. Märkligt att man inte kan kosta på sig att göra något eget. Kanske är det där med strömmen och de döda fiskarna igen, men vad vet jag, det finns säkert en tanke med att alltid göra som andra redan gjort. Bara en känsla jag fick med min synnerligen ringa kunskap om arkitektur.

Idag har jag hämtat inspiration från kvällspressens rubriksättare.

T.