Malmö. Göteborg. Stockholm.

Bildgruppen Agitera drar igång Fotografi För Välfärd. Utställningen går upp samtidigt i Rörsjöparken (korsningen Amiralsgatan), Vasaplatsen (allén) och Humlegården. Lördagen den 29 september klockan 11:00 och hänger kvar till 17:00.

Bilderna kommer att plockas ner klockan 17:00 att säljas till högstbjudande på plats. Överskottet skänks till välgörande ändamål. Förslagsvis Stadsmissionen.

Följande fotografer har anmält sig och är klara. Micke Berg. Oscar Sandberg. Andreas Engman. Tobias Thunman. Sara Sjögren. Martin Hultén. Simon Preston. Johan Emanuelsson. Simon Rydén. Anders Jensen-Urstad. Göran Segeholm. Christian Andersson. Björn Edin. Camilla Svensson. Tobias Hultén. Mika Korhonen. Camilla Lindberg. Ola Nilsson. Robert Versa. Oscar Wettersten. Tobs Welander. Gustaf Johansson. Marie Rosenqvist. Elisabeth Källblad. Björn Green. Thomas H Johnsson.

Om du anmält dig tidigare och inte finns med i listan. Hör av dig igen. Om du inte anmält dig tidigare. Gör det nu. På fredag är det försent. Kontakt: info@agitera.com


Printarna bör vara minst i A3-storlek och monterade på Kapaplatta (5 mm). Respektive fotograf deltager med en till två bilder gånger tre. Dessa skickas till de ansvariga i respektive städer senast den 27 september;

Agitera - Image Group
Fågelvägen 14 b
261 41 Landskrona

Camilla Svensson
Gatsmygen 2a
414 69 Göteborg

Oscar Sandberg
Malmvägen 4a
19161 Sollentuna

Eftersom vi fotografer har en tendens att sitta och häcka i våra grottor, ser vi även detta upprop som en möjlighet att träffas, träffas och knyta kontakter.

T.

Söndag.

Minst en gång i veckan.


T.

Rutiner.

Försöker alltid gå upp vid åtta. Oftast misslyckas jag och stiger ur sängen nio istället. Går en lång promenad med jycken, märker att jag behöver den andakten, tid att reflektera över dagen och mig själv. Läser tidningen och dricker mitt kaffe. Kollar mejl och läser en del bloggar. Vissa gillar jag, andra är smånördiga på något vis, för mycket akademiskt teoriprat och för lite känslor, men jag läser i alla fall, så något har de väl. Lagom vid halv elva börjar min arbetsdag, men i gengäld slutar den tidigast vid nio. Snacket om att man måste upp klockan sju, skitsnacket, det grundar sig bara i Luthers gamla bondesamhälle. Jag har inga kor att mjölka och det går inte att prata med människor före tio i alla fall. Rutiner kan vara bra, jag tvättar den första var månad klockan fyra, har tappat nyckeln till tvättkolven, och den sitter där den sitter. Den första klockan fyra.

Var fotodomare i tidskriften Foto för ungefär ett år sedan. Månadens bilder. Ett kul men något underbetalt jobb. Det som slår mig nu. Det är att det kanske är samma sak med bloggar som med fototävlingar. Det teoretiska, tekniken, och inte det som förmedlas är det som människor går igång på. Kanske är det så enkelt. Grammatik och skärpa. Rätt och fel.


Bilden är från Berlin. Precis som de flesta bilder på den här bloggen. I morgon ska jag på möte om Fotografi För Välfärd och hoppas att jag kommer med något matnyttigt på måndag.

T.

Galjonsfigur.

Jag kommer inte att stå som galjonsfigur i någon upphovsrättsdebatt. Något tristare kan jag inte tänka mig. För mig handlar det inte om upphovsrätt, vill du använda mina bilder i privata sammanhang, gärna för mig. Bara knyck. Publicera i privata bloggar, hemsidor och i fanzine. Det är både kul och smickrande. Hör du av dig kanske jag till och med kan mejla dig bilden högupplöst. Internet ska vara anarkistisk. Det gillar jag. Men om din sajt är kommersiell som du tjänar stålar på, du får du öppna plånboken, det saken är klar. Inget mer snack om det.

Jag har sagt det tidigare. Säger det igen. Jag kommer aldrig att göra det som förväntas av mig. Och jag kommer aldrig att ge er det ni vill ha. Klart slut.

Kram.

T.

Ursäkt.

Redaktören Jens Lennartsson från Fotofeber ringde idag med en ursäkt, en ursäkt för otillåten bildanvändning, det var storsint tycker jag och godtar ursäkten (rocka på Jens). Fortfarande är det så att om du tjänar pengar på din verksamhet. Då får du även betala och en faktura är att vänta.

Nej. Jag blev inte sur.

T.

The Boys from Brutalsville.

Då stod jag där igen. Bakom gallret vid mittplan, precis nedanför engelska läktaren, jag och en polare. Han kom försent som vanligt och missade första målet. Straffmålet. Båda är vi fotbollsexperter, vi vet hur randigt bör spela, vilka spelare som ska starta och vilka som ska bänkas. Tycker vi själv. Precis som alla andra den kvällen. Likt förbannat slutar det oavgjort. Ett mål mot ett. Kanske bör Puda lyssna mer på oss. Vi som anser oss veta. På pappret har vi ett grymt lag. Rent teoretiskt alltså. Men fotboll är fan inte teori, precis lika lite som fotografi är teori, det handlar om känsla och en vilja att vara delaktiv i livet.


Bilden. Jag åkte med mina polare genom gamla öst. De skulle spela tillsammans med Antiseen, the boys från Brutalsville, pojkarna som kompade GG Allin på -Murder Junkies. Vi träffades i Karl Marx Stadt. Grymt trevliga grabbar de där jänkarna. Grabbar som vill vara en del av livet.

En kul sak då. Morgonen efter, vid frukost, då satt sångaren och käkade cornflakes med mjölk. Han som natten innan slagit sig själv i pannan med ett basebollträ, ett basebollträ inlindat i taggtråd, blodet skvätte, det lovar jag. Visserligen hade han ett plåster i pannan nu, men i alla fall, cornflakes med mjölk.

T.

...in i min närbutik.

Jag skulle vara glad idag. Filmen, den om Sture, han från Svenska Akademien. Den filmen är klar att visas på Umeå Internationella Filmfestival. -Självklart ska den visas, sa hon den där filmansvarige till min producent när han ringde upp. Sådant gör mig glad.


Killen i närbutiken, där jag handlar min tidning och min mjölk, han från Irak. Han jag brukar prata fotboll med. Idag blev sjutton personer från hans familj dödade och den stora världen kröp rakt in i min närbutik.

T.

Varför.

Började veckan med ett krönikörporträtt. Lättsamt och glättigt lät bildinstruktionen från kunden. Lättsamt och glättigt är inte riktigt min pryl, vi gör det på mitt sätt, lät svaret från mig. Och så blev det. Jag bad kunden mejla över krönikan, mest för att känna av tonen, se där, snabbt hittade jag en ingång och båda parter är nöjda. Så bra det kan bli när man gör saker tillsammans.

Fick ett samtal från en journalist som undrade varför vi drar igång Fotografi För Välfärd. Varför. Någon mer som undrar.

Igår släppte det. Ryggsäcken av malande oro. Det blir fan film av skiten. Var på möte hos klipparen tillika min vän B2, nya klippgrepp och jag lättade upp, så jävla inspirerande. Det är viktigt att våga prova nya vägar när den första inte funkar. När man kört fel. Våga hålla kartan uppochner. Det var precis vad vi gjorde, och nu kör vi så det ryker igen, hela vägen från dakar till paris.

T.

Dansbandsfestival.

Kanske gör man ett fel när man tror att man kan få ha sin egen verklighet.


Svenska rättsväsendet upprättade en tillfällig polisstation, under reggaefesten i Uppsala, för att kunna ta kroppsvätskor på festivalbesökare. Jag är inte drogförespråkare, det vill jag poängtera för jag har sett baksidan inifrån, men är inte heller förespråkare av en polisstat. Tvåhundrafemtio person greps, då det kunde påvisas cannabisbruk, många var s k förstagångsförbrytare. För övrigt kunde polisen inte rapportera om något nämnvärt antal våldsbrott eller stölder.

Hörde talas om en dansbandsfestival...

T.

Att Överleva.

Vad fan ska vi göra idag Kenta, ska vi kröka eller tända på, eller vad fan ska vi göra.

Just nu händer det mycket och lite samtidigt. Har varit upptagen med ett reklamjobb. Ja, just det, tro det eller ej, reklamjobb. Pengar, pojkar och flickor, pengar. Alla behöver vi pengar, men får akta oss att de inte blir ett självändamål, pengarna, det gäller bara att överleva. Det är vad allt handlar om. Att överleva och försöka göra sin egen pryl.


Har berört ämnet tidigare. Fotoutbildning. Nu är det snart hög tid för några att inta mörkrum och skärmar. Egentligen är det inte nödvändigt med officiell utbildning, men det jag anser som skolans största fördel, det är tid, man köper sig tid och bör då se csn som kulturstöd. Vilken lyx att få tryggad inkomst under några år. Cirka sjutusen i månaden samtidigt som du gör vad du vill. Då gäller det att använda sin tid rätt. Arbeta strategiskt. Arbeta mot sig själv. Det är det som är hemligheten, man måste förstå att hela tiden arbeta till sig själv, att uppgifter som tilldelas inte görs för uppgiftens skull, utan för en själv och till en själv. Skit i intyg och andra papper. Skit i uppgifter som inte ger något. Var olydig och gå din egen väg. Koncentrera dig på dina bilder och se till att skapa kontakter. Det är det som räknas. Under utbildningen ska du utanför undervisningen, arbeta med din portfölj, börja göra jobb eller egna projekt, starta upp eget bolag. När skolan är slut, då bör allt sådant vara klart, då står du där ensam på egna ben utan bidragsinkomst och måste överleva.

Still Rocking. Pojkar och flickor.

T.

God El.

Ångloken hade sin tid. Tryggheten hade sin tid. Du följer väl med till Barcelona och spelar golf när det faller.


När jag likförbannat konsumerar el, för det gör jag en del, då kan jag lika bra välja marknadens billigaste bolag. Sen att bolaget arbetar med en miljöpolicy, och skänker all avkastning till exempelvis Rädda Barnen eller Stockholms Stadsmission gör mitt val inte mindre angeläget. Det bästa är att jag bara fyller i mina uppgifter i formuläret på webbplatsen. Sen fixar elbolaget resten. Skitbra för en sådan som mig, som inte orkar krångla, som bara vill att allt sådant ska funka helt utan klabb.

Jag gick över idag. Mest i brist på annan sysselsättning bör nämnas.

Länk: http://www.godel.se/

T.

Se eller Hör.

Har du aldrig haft en häst. Då har du inte haft någonting.


Vi tog de gula cyklarna över ön. M och jag. Jag hade uppdrag att knäppa fina bilder som stryker medhårs, digitala bilder för stålar, stålar som gör att jag kan pynta för hyra och käk.

På båten träffar vi en riktigt snygg tjej, en tjej som ler under lugg, och som vill att vi ska fylla i en blankett. En blankett om hur vi upplever färden över. Det gör vi gärna. Vi upplever resan över förväntan, för vi får sitta vid hennes bord, ett bord under ytan. Och hon har ett leende som jag tycker mig känna igen. Och med henne vill jag tillbringa natten. Det var så det blev.

T.

Fly. Fly. Butterfly.

Att fly. När det stod klart att sverigedemokraterna fått så många mandat som de fick. En måndag var det. Då kände jag att det var nog. Jag drar, flyttar från stan, bygger upp mitt liv någon annanstans. Jag skämdes över att vara landskronit. Jag hade bestämt mig.

Det var då min kvinna kom in och sa till mig, -det är nu du måste stanna. Stanna och slåss för alternativet. Nu är det är viktigare än någonsin att inte fega ur och smita iväg.

Hon hade så jävla rätt.

T.

Varmkorv med 7-up.

Förstår ni hur viktigt det är. Ni står som symbol. Det har alltid varit så. I alla fall så länge jag kan minnas. Och antagligen tidigare än så med, det har jag hört av gubbarna, gubbarna som aldrig blir nöjda.

- Går det bra för laget går det bra för stan. Det är så dom säger.

Var där med farsan igår. Det var han som tog med mig första gången. Då mot bajen, då jag fick varmkorv och 7-up, jag och farsan på sittplats. Varför förstår jag inte än i dag. Aldrig efter det har vi satt vår fot på sittplats. Inte jag i alla fall. Kanske fick vi nog då, och korven kanske var bättre, vad vet jag. Vi såg bajen spöa randigt någon gång i slutet av sjuttiotalet, mest såg jag nog min korv, men jag minns känslan. Farsan och jag på fotboll.

En farsa ska lära sina söner offside. En uppgift farsor har. Det gjorde min farsa. Och det gjorde Anders farsa med, men Anders farsa söp för mycket, söp och spelade bort cirkuspengarna på hästar. Det gjorde aldrig min farsa. Anders farsa är misslyckad i andras ögon. Det är inte min farsa, och jag är jävligt stolt över honom, för han har byggt BK Frams klubbhus och spelat i Skromberga på femtiotalet.

Igår. Jag och farsan uppe till höger om klacken, klacken som inte riktigt finns längre, där på engelska läktaren högst upp lite åt höger stod vi. Han gick i vredesmod en bit in på andra, farsan, och jag gick ner till nätet vid mittplan, till vanliga platsen. Jag har lämnat innan full tid en gång tidigare. Det gör jag aldrig om.

Förstår ni hur viktigt det är.

T.