Kolla Kolla.

Det debatteras om Cannabis i Schweden. Jag är inte för, jag är inte emot, jag bryr mig inte nämnvärt. Det är mest det där med förbud i största allmänhet jag har svårt att ställa mig bakom. Om nu Cannabis för medicinskt bruk kan få cancerpatienter att må lite bättre i väntan på att dö är det väl inget direkt att tveka om. Annars blir det lätt som att undanhålla smärtstillande vid en bilolycka. Förbudsivern har en tendens att bli religion och alla fastslagna dogmer måste kunna läggas åt sidan för människans bästa.

Det slår mig hur många cannabisanvändare gör den gröna växten till en gud. Hur man verkar tillbe en planta, ärligt talat, lite pinsamt är det väl med vuxna människor som går omkring med växtblad i grafik på tröjan eller i fusksilver runt halsen, ungefär som marknadströjor med texten; öl byggde denna vackra kropp. Att göra låtar om röken ska vi inte ens prata om - lika hög poesi som när Eddie Meduza sjöng om mera brännvin, men utan Meduzas träffsäkra humor. Självklart får man göra vilka låtar man vill, det är inte jag den som ska avgöra, det är mer det att det låter en smula pubertalt i mina öron, och visst, jag ska villigt erkänna att jag tyckte att omslaget till Peter Tosh skiva -Legalize It var grymt, men jag var sexton. Numera är det helt andra uttryck som får igång mig. Helt andra frågeställningar som känns mycket mer angelägna.

Som jag ser det skulle debatten må bra av att lyftas högre. En enda fråga kan formulera saken: Vad är det i vår samhällsstruktur som gör att människor känner ett behov av att berusa (döva) sig? Om det så är av cannabinoider eller av alkohol är helt oväsentligt. Missförstå mig inte. Jag har personligen inget emot berusning i sak - det är bara det att det är där jag anser debatten bör läggas. Kanske kan vi då för en gång skull nå lite djupare.

T.