En Sekund i Sverige Någonstans.

"Som älven om våren tiden forsar fram. Små, stora ögonblick blandas med varann. Sällan, mycket sällan, blir livet som ni tänkt. Och aldrig kan du ana när din sorg mot lyckan vänts."

Jag arbetar på min bok om landet där jag lever. Lite här och lite där och lite då och lite nu. Det är svårt, tiden finns inte alltid här, svårt att få till när brödet måste in på köksbordet varje dag, ett bord jag inte ens har. Jag klagar inte. Mina uppdrag är tillfredsställande och jag lever oftast ett stimulerande liv. Det är bara det att boken borde varit färdig nu till hösten. Idag står det klart att det inte blir så, en ny deadline måste sättas upp, det är ingen bra känsla, allt måste flyttas fram minst ett år. Det är så mycket jag vill berätta. Det är så mycket som måste berättas. För mig är det en ren lyx att kunna sitta ner och arbeta fokuserat en längre tid, som i våras i Paris, i den lilla vindsvåningen i Marais fick jag mycket gjort och ett skelett växte långsamt fram. Något att ta på och arbeta vidare utifrån. Tillbaka i Sverige var det föredrag, en uppdragsutställning, filminspelning, en välgörenhetsutställning, några större mer kreativa uppdrag, ett par magasinjobb och ett bildspel till pendeltågen som upptog min uppmärksamhet och boken fick ligga på hyllan ett tag. Min enkla plan blir således att i höst försöka låna en stuga någonstans. Var och av vem vet jag inte än. Mina krav är små, ett litet enslig hus, men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt, när man sitter under stjärnorna kan höra festens skratt, som Gerhard formulerade det i början av åttiotalet. Precis så.

Det finns människor som säger att det måste få ta sin tid. Helt riktigt, tiden är ofta den begränsande faktorn, men det jag behöver är att kunna avsätta tid. I slutändan handlar det som med allting annat - om pengar. Det behövs en slant på fickan för att kunna gömma sig en stund och bara arbeta fokuserat med böcker och utställningar. Jag vet att min situation inte är unik och att vi är många som försöker balansera. Ibland funderar jag på alternativa inkomstkällor, kanske inte alltid helt moraliska, eller för den skull lagliga, tänker på ikearånet som finansierade en (ö)känd film. Nä. Allt jag försöker säga är att ett stipendium skulle ge mig den arbetsro jag såväl behöver och därmed vända på steken och låta boken få ta all min uppmärksamhet. Så måste det få bli.

"Det här är ingen popsång, nej ingen popsång alls. Det här är en sekund i Sverige, det är allt. Det här är ingen popsång, ändå ger jag hals. Det här en sekund i Sverige någonstans."

T.