Ett Citat.

Robert Mapplethorpe skriver i ett brev till Patti Smith och försöker förklara. Sätta ord på hur han älskar ingen och alla, hur han hatar sex, älskar sex, hur allt är en lögn, både livet och sanningen självt. Men inte när han skapar. Det är då allt kommer samman.

"Jag står naken när jag tecknar. Gud håller min hand och vi sjunger tillsammans."

/Robert Mapplethorpe


På fredag börjar bildspelen köras på Pågatågen. Titta upp då.

T.

En Sekund i Sverige Någonstans.

"Som älven om våren tiden forsar fram. Små, stora ögonblick blandas med varann. Sällan, mycket sällan, blir livet som ni tänkt. Och aldrig kan du ana när din sorg mot lyckan vänts."

Jag arbetar på min bok om landet där jag lever. Lite här och lite där och lite då och lite nu. Det är svårt, tiden finns inte alltid här, svårt att få till när brödet måste in på köksbordet varje dag, ett bord jag inte ens har. Jag klagar inte. Mina uppdrag är tillfredsställande och jag lever oftast ett stimulerande liv. Det är bara det att boken borde varit färdig nu till hösten. Idag står det klart att det inte blir så, en ny deadline måste sättas upp, det är ingen bra känsla, allt måste flyttas fram minst ett år. Det är så mycket jag vill berätta. Det är så mycket som måste berättas. För mig är det en ren lyx att kunna sitta ner och arbeta fokuserat en längre tid, som i våras i Paris, i den lilla vindsvåningen i Marais fick jag mycket gjort och ett skelett växte långsamt fram. Något att ta på och arbeta vidare utifrån. Tillbaka i Sverige var det föredrag, en uppdragsutställning, filminspelning, en välgörenhetsutställning, några större mer kreativa uppdrag, ett par magasinjobb och ett bildspel till pendeltågen som upptog min uppmärksamhet och boken fick ligga på hyllan ett tag. Min enkla plan blir således att i höst försöka låna en stuga någonstans. Var och av vem vet jag inte än. Mina krav är små, ett litet enslig hus, men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt, när man sitter under stjärnorna kan höra festens skratt, som Gerhard formulerade det i början av åttiotalet. Precis så.

Det finns människor som säger att det måste få ta sin tid. Helt riktigt, tiden är ofta den begränsande faktorn, men det jag behöver är att kunna avsätta tid. I slutändan handlar det som med allting annat - om pengar. Det behövs en slant på fickan för att kunna gömma sig en stund och bara arbeta fokuserat med böcker och utställningar. Jag vet att min situation inte är unik och att vi är många som försöker balansera. Ibland funderar jag på alternativa inkomstkällor, kanske inte alltid helt moraliska, eller för den skull lagliga, tänker på ikearånet som finansierade en (ö)känd film. Nä. Allt jag försöker säga är att ett stipendium skulle ge mig den arbetsro jag såväl behöver och därmed vända på steken och låta boken få ta all min uppmärksamhet. Så måste det få bli.

"Det här är ingen popsång, nej ingen popsång alls. Det här är en sekund i Sverige, det är allt. Det här är ingen popsång, ändå ger jag hals. Det här en sekund i Sverige någonstans."

T.

Workshop i Motala.

Jag höll en workshop i Motala. Tidigt i våras tror jag att var. Vad jag minns var jag precis tillbaka ifrån Paris och solen sken vacker över det lilla huset vid vattnet nedanför Heidenstam gamla kåk. Nu är det tid i Motala igen, sista helgen i september, fredagen den 23:e till söndagen den 25:e för att vara exakt. Workshopen har varit fullsatt länge men jag fick precis höra av arrangören att det blivit avhopp. Bland annat på grund av oväntat faderskap. Och jag har ingen direkt lust att ställa in för den sakens skull. Har jag bestämt mig så har jag bestämt mig.

Läs mer om förra workshopen här

Och här

Kort sagt och utan knyssel: Vill du gå en inspirerande workshop i subjektiv dokumentärfoto anmäl dig omgående till arrangören Mikael Stålsäter på e-post: mikaelstalsater@hotmail.com


(Foto: Mikael Stålsäter)

Bilden är från en nattlig bildgenomgång i det lilla huset vid vattnet.

T.

Det Är Jag Värd.

Det är sommar i augusti. Solen skiner och värmer och människor badar och skrattar. Min sommar kommer i hösten, hösten har alltid varit min tid, när färgerna blir varmare och längtan starkare. Nu i september börjar en annan slags vår.

Mitt bildspel till tågen är klart och levererat. En variant till tågen och en längre variant till storbildsmonitorerna på festivalen. Det är helt klart spännande att visa bild på oväntade ställen, ta ut konsten och låta den möta en ny publik, men man måste vara varlig och försiktig så det inte blir tivoli av det. En del fotoarrangemang har en tendens att bli just det. Tivoli. Läser om Rosenkvists porträttbilder och hennes debatterade arvode. Opersonliga bilder blir alltid dyrare, de tär på själen och är direkt dödande, därför kostar de också mer. Inget märkligt alls. Rosenkvist är värd varenda penny. Själv har jag numera turen att arbeta åt människor som både begriper sig på bild och tillåter mig att leka och utmana min fantasi. Dessutom har de vett att betala utan prut. Det gläder mig djupt.

Solen går ner bakom husen och jag tar mig ut en sväng. Tänker sätta mig vid ett bord någonstans och låta mig bli serverad lite fint käk och kanske en eller två Becks på flaska. Det är jag värd i en ljummen sommarkväll i augusti.

T.

Bildspel På Tåg.

Nattåg mot Jämtland och hyrbil genom norrlands inland. Gårdar med hästar och fria getter i skogen och ensamma nätter i kala hotellrum. Nu Skåne igen och bildspel på tågens monitorer i samarbete med Skånetrafiken och Malmöfestivalen. Bildspelen kommer att rulla på tågen och perrongerna under hela festivalveckan och ett längre bildspel av varje fotograf kommer även att visas på festivalens storbildsmonitorer - samma monitorer de kör ut artisterna på. Det blir mycket bild i Skåne under sensommaren.

Jag ska gå rakt på sak. Det är spännande att visa bilder i allmänna och oväntade miljöer. Ta ut bilden i det offentliga rummet och låta den komma till människor som kanske aldrig annars besöker gallerier och institutioner.

Det var i vintras jag kom på idén. Jag satt på Öresundståget på väg från Köpenhamn och bytte till Pågatåg vid Malmö central, det var första gången jag åkte med de nya pågatågen, och jag satt och halvslumrade i sätet och slötittade på tevefyranyheterna som loopades på monitorerna. Då slog det mig en tanke jag haft flera år tidigare i metrotågen i Berlin - att på de där monitorerna borde man kunna visa bilder. Nu när möjligheten plötsligt dök upp på hemmaplan var det bara ta det vidare och göra slag i saken. På den vägen är det. 

För mig är det viktigt att ta ut konsten och göra den mer tillgänglig. Liksom knuffa på reklamen lite, försöka balansera upp det, människor är värda det, som det är nu tar ju reklamen nästan all plats. Många människor sätter någon timme dagligen på pendling till och från sitt arbete och då kan man väl passa på att bjuda på något mer djuplodande. Det tycker jag i alla fall.

Tåg är en ypperlig plats för bildvisning. Människor bara sitter och väntar på att komma fram, man blir lite mer mottaglig då, det är oftast inget annat som drar och man har tid till sig själv. Egentligen är det underligt att man inte använder tåget mer i samband med fler kulturyttringar. Tänk bara att få höra en poet läsa sin lyrik i högtalarna på exempelvis Stockholmståget. Helt underbart.


Klicka på flyern. Malmöfestivalen är en årlig festival i centrala Malmö. Malmöfestivalen äger rum i mitten av augusti och är Nordens största stadsfestival med ca 1,4 miljoner besök under åtta dagar. I år går den av stapeln den 19 - 26 augusti. Var där då.

T.

Unikt Exemplar.

Bilden säljes i endast ett exemplar. Printen är naturligtvis signerad.


Format: 60 cm x 90 cm. Pris: 15 000 Kronor (levereras inramad).

T.

Rapport Från Ett Mörkrum.

Det var väl ett par veckor sedan jag skrev sist. Jag lever och lever vidare ett tag till, och det är mycket fotograferande, dag som natt, nästan, och där i mellan en sväng till Budapest, en stad jag kom att tycka om som en blandning av Paris och Berlin. I höst blir det en liten budapestutställning på några festivalväggar någonstans. Jag gör uppdrag som jag skulle kunnat göra gratis, inte för att jag någonsin skulle göra det, men mina uppdragsgivare ger mig fria händer. -Gör som du vill och brukar. Så som i böckerna. Alltså promenerar jag och omkring på gatorna och knipsar mina bilder. Det är visserligen inte knipsandet i sig jag går igång på. Det är mer hur jag gör det - det är alla människor jag möter som ger mig bilderna. Människor som bjuder in mig i sina hem och berättar sina historier och låter sig fotograferas i mer eller mindre privata sammanhang. Det är väl det som kallas fotografi. Det är i alla fall så jag ser på det idag.

Härom veckan var jag på byrån och personligen levererade delar av materialet. Gatubilder i färg som printar. AD´n, en man i sextioårsåldern med fyrtio år i branschen tittade länge på bilderna, tog långsamt av sig sina glasögon, kikade upp och sa nästan muttrande: -Detta är ju konst. Detta borde vi göra en utställning och bok av. Jag ska ta upp det med kunden på måndag. Så är det. Det lönar sig att vara envis och vägra låta sig anpassas. Eller som min polare P uttryckte det där han satt på bänken i skuggan under trädet med den lila påsen mellan sina ben: -Vuxen är bara en synonym för anpassad. Där fick han till det. Kan jag tycka.

Bilderna nedan är till salu. Alla i en signerad och numrerad upplaga om nio exemplar per print. De levereras på Silver Rag* i storlek 30 cm x 40 cm. Pris 3 500 kronor styck eller 9 000 kronor för alla tre som i ett paket. Bara skicka ett mig ett mail så löser det sig.




Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid ... det spelades bättre boll på gräsplanen hemma vid.

T.

* Silver Rag är ett av marknadens bästa fotopapper. Färgomfånget är mycket stort (bättre än vanliga kemiska fotopapper), svärtan är mycket djup med god detaljrikedom i de djupaste skuggpartierna. Hållbarheten är mer än dubbelt så lång som vanliga färgfotografier. Silver Rag är helt fritt från optiska vitmedel och gulnar därför inte med tiden. Silver Rag är skapat för fotografer som ställer högsta krav på bilderna och pappret har samma ytstruktur som de klassiska mörkrumsprintarna med fiberbas.