Saturday, November 24, 2007

Sverige. Sverige. Fosterland.

Ett land med vackra fjälltoppar. Saltstänkta stränder. Blonda och villiga kvinnor. Susande skogar och röda stugor. Sverige är även något annat. Ett land som hyllar normen och det slätstrukna, där det är fult att sticka ut hakan, sticka ut hakan och säga vad man tycker. Minns hur kritiserad Zlatan blev i MFF, normivrarna -etablissemanget, skrek efter mognad och passningar.

-Det är roligare att dribbla på mitt vis, och om fotboll inte får vara roligt, då kan jag lika bra skita i att spela, svarade Zlatan och gick. Nu är han en av världens största spelare. En stjärna. Han stack härifrån. Han ville mer. Och svensk fotboll plaskade återigen runt i medelmåttornas ankdamm.

Det svenska stålet biter inte längre. Om det nu någonsin gjort det.

För jag kan lova er att topparna är högre i Frankrike. Stränderna är saltare i Spanien. Kvinnorna är hetare i Danmark. Skogarna susar mer i Finland. Och stugorna är rödare i, nä, de är nog fan rödast här trots allt, även om färgen börjar flagna lite här och var.

T.