God Jul och Gott Nytt Your Arse.

Matt Dillon som polisen är inte helt nykter han heller.



You´re a bum you´re a punk. You´re an old slut on junk. Lying there almost dead on a drip in that bed. You scumbag you maggot. You cheap lousy faggot. Happy christmas your arse I pray god it´s our last.

Långt senare sa han att det var det bästa ögonblicket i hans karriär.

T.

Because The Night.

Snön faller vacker. Kylan biter i kinderna. Samma snö som i fjol och samma kyla som då och jag älskar det. Men jag är på väg och ibland kan någon annan säga just det ...

"Jag har suttit i det här rummet i den här staden för länge nu. Jag ser den inte ens längre. Det märks att jag är understimulerad. På sistone har jag mest rensat hjärnan. Mina ögon är inte vaksamma längre. Jag har drömt en hel del, drömt om skivinspelningar och om att skärskåda mitt inre, men jag tänker inte så mycket på det. Jag väntar på att sätta mig på ett tåg eller ett flygplan igen och jag vet att jag kommer att rusa dit för jag måste se något nytt. Jag tror att det var Rimbaud som sa att han behöver nya vyer och nya oljud, och det är precis vad jag också behöver."

/Patti Smith


... och räven dansar över isen.

T.

Min Lista 2010. Först Igen.

Årets:

Plats: Belleville.
Skiva: Facit.
Stad: Lissabon.
Fotograf: Nils Petter.
Hotell: Carl XII.
Ord: Gentrifiering.
Bok: Puppy Love.
Film/Tv: I Anneli.
Adress: Upplandsgatan.
Samarbete: Christin.
Blogg: -
Plast: Åre.
Galleri: Swedish Photography in Berlin.
Skribent: Jenny Maria.
Trams: Partipolitik.
Mat: Chevre.

Bubblare: Aten.

T.

Håll Gylfen Stängd.

Julian och Alfahannen och Flickorna och Hotet och Amerika.

Då är drevet igång igen. Nu är det en säkerhetsrisk att någon lyfter fram sanningen. Är det inte snarare en säkerhetsrisk att soldater bombar sönder barn som i ett tvspel, eller att ambassadörerna och korridorernas män snackar skit om andra män i andra korridorer i andra länder, kvinnor med för den delen, men oftast är det män. Det är inte så enkelt mässar lakejerna. Jo, precis så enkelt är det, exakt så enkelt. Någonstans känner jag igen allt. Inte helt olikt IB. Visst är det underligt. Eller inte underligt alls faktiskt.


Och för en gång skull kan jag hålla med Myrdal. -Om du ska vara obekväm på toppen - var gift och trogen eller håll gylfen stängd.

T.

Riot (hon spelade den inte).

Egentligen har jag mycket annat att skriva om idag ...

Såg Säkert i Lund (nöje).
Tog mig till Götet (arbete).
Sen färja över sundet och tåg till Köpenhamn (arbete).

... men det får mer bli som en rapport med en älg i min väska.

T.

I En Låda.

Stormen (av William Shakespeare).
Snöchocken (av Thomas Mattsson).
Oväderskaos (av Jan Helin).

När jag kom ner till Malmö central var det upprorsstämning. Snön yrde omkring. Tåg var inställda och bussar försenade, människor var vansinniga, och orden jag hörde om kollektivtrafik var inte snälla. En timme hit eller dit gör inte mig något. Jag har ingen tid att passa, men passar på att ta en kopp och käka frukost, tänker på alla som lever efter en klocka, utan ordning och reda stannar landet säger någon, tydligen svarar jag och ser mig omkring och avstår ifrån att argumentera emot. Istället funderar jag över tvprogram jag skulle velat se om jag haft en tv.

Ingemar Bergman - Mannen som skäller på hundar.
Thorsten Flinck - Söker fru.
Prinsessan Madeleine - Bolibompas skattkista.

Det är sådana tankar som kommer en tidig morgon när människor springer omkring framför mig och jag undrar varför då.

T.

Vad Vore ... (en bal på slottet).

Hör att det pratas om stilar. Som om någon har en personlig stil, jag är inte helt säker på det, det mesta går runt och vidare. I Tunbjörks tidiga bilder (ex parisboken) kan man se Nykvist. I Nykvist tidiga kan man tydligt se Frank. Petersens hårda anslag är hämtat ifrån Moriyama. Allt går runt och vidare och det är inget fel i det. Snarare är det väl inte vad man tar ifrån utan vad man tar det till - som Godard skulle sagt. Att hävda något annat är bara löjligt. Stilar kommer inte från luften och landar i en anonym kamera och börjar skapa av sig själv. Kanske är det så enkelt att man ser något man går igång på och sedan renodlar och omformar efter sig själv. Inte kopierar. Absolut inte kopierar. Utan tar det vidare och gör till sitt.

Vad vore Picasso utan Braque - eller tvärt om.
Vad vore Dylan utan Guthrie och vad vore Hendrix utan Dylan.
Vad vore Hellström utan Cave.

Du fattar.

Det viktiga är att man finns med som person (inte som fotograf).

T.