Jag Förstår Inte.

Märker att mina tankar blir yngre och yngre. Ju äldre jag blir desto mindre förstår jag. Det finns så många saker jag inte får ihop.

Exempelvis den så kallade äganderätten.

Man kan bygga ett hus men inte en planet. Det var ingen som skapade jorden, den här planeten, möjligen en gud, men troligen någon slags big bang, en form av fysiska molekylmoln. Nu är det inte det jag vill åt. Exakt hur det gick till lämnar jag därhän. Så till saken.

Hur kan någon äga en fysisk plats. Hur kan någon bestämma att just den där jordytan är hans, hävda att han äger den och förbjuda mig att gå där, han kan till och med bygga ett staket och stänga ute människor. Hur går det till. Jorden måste väl rimligen ägas av alla som föds och bor här. Att man sen kan sälja mark övergår mitt förstånd. Först ta något som bör tillhöra alla och sen sälja det. Jag förstår det inte.


Kan någon förklara.

T.

Snart September 2014.

Förövrigt hade jag HD´s kulturuppslag i söndags.


"Landskrona bär inte skammen ensam längre. Hela landet bär ansvaret. Jag fick i uppdrag att fånga stämningen i Landskrona under valdagen. Denna ödestunga valdag. Nu finns det inget som skiljer stan från övriga landet. Det sägs att en bild berättar mer än tusen ord. Jag skulle lika bra ha kunnat publicerat en svartruta."

Repet: http://hd.se/kultur/2010/09/26/landskrona-den-19-september-2010/

T.

Allvar.

Ibland förstår människor vad jag pysslar med. Det gör mig glad och stolt. Idag ringde någon och frågade efter bilder. Han arbetade med formgivningen till ett utskick till skolor. Om du vill ha bilder på människor med påklistrade leenden har jag inga, sa jag, och han svarade snabbt, jag citerar;

"Nej. Jag vill ha sådana bilder du tar. Bilder som tar människors blickar på allvar."

Det var allt jag ville säga idag. Och det kändes gött.

T.

No Future (inte).

En del nätter kan jag somna med ett leende på läpparna. Trots en svart tid. Nu ikväll satt jag på en bänk och käkade en burgare i min hemstad, landskrona, när tre småpunkare i trettonårsåldern med nitjacka och tuppkam korsade torget. För mig har punken alltid stått för rätten till att vara sig själv - rätten att vara den man faktiskt är. Jag kan konstatera att återväxten är säkrad och att det trots allt finns hopp. Sådant gör mig varm i hjärtat.



Mina vänner i The Bristles spelar på Bodoni på fredag. Ses där då.

T.

Polisen Har Ordet.

Rädsla.



T.

När Vinden Piskar.

Det blåser inte där idag. Det är stilla och tyst. Funderar på alla gubbar, för det är oftast gubbar, som anser att de sitter på de rätta svaren. Att de vet vad som är rätt och vad som är fel. Vad som är riktig fotografi och vad som inte är det.

Herregud vad de missar. Tänk er själv, sätt upp en regel och rata allt annat, snacka om att gå med skygglappar - jacka och mätsökare. Inte alltid de mest begåvade herrarna.

Inga stormar där. Inga moln. Bara stltje. Men ni vet, tvärt om, när det känns, när man blir osäker, då är det allvar. Då betyder det något. När vinden piskar och du darrar. Då är du nära - det är allt.

T.

Tillägg.

Som från en förrädare.

Jag driver företag och tror på fri företagsamhet. Det betyder inte, trots företagande, att alliansen är ett bra val för mig. Värme är ett mycket bättre alternativ. Konstigt va ...

Som från Jussi.

T.