Demokratisk Socialist.

Det handlar inte om att skapa martyrer av gamla hjältar. Det handlar inte om att det skulle vara bättre förr. Det handlar bara om min saknad över ledargestalter som vågar stå för något, även när de bruna vindarna blåser hårdare, att man vågar stå för humanism och människors lika värde trots ökat motstånd. Det är vad jag kan sakna.



Mer aktuellt än någonsin.

T.

Veckans Citat.

Denna gång är citatet hämtat från "född till kung", en skrift om när vår monark, Carl Gustaf, vandrar mot sin tron. Längst bak finns en del frågor till honom. Bland annat; Om jämlikhet mellan könen.

"Om det är någon som tycker det är roligt så gärna för mig. Jag själv tycker inte det. Jag tycker en kvinna ska vara kvinna och sköta det hon ska göra, uppfostra barn och ta hand om hemmet.

Det är klart att vill hon ha ett yrke så ska hon få ha det. Men det där att propsa på total jämlikhet , det tycker jag är lite överdrivet.

Jag vill ha en fru som är hemma och sköter hemmet"

/Carl Gustaf Bernadotte


T.

Konfetti (återvinning).

Skulle hjälpa en kamrat att få iväg en massa prylar till tippen. Vi bar ner vinylspelare, en gammal men fullt fungerande tv-mottagare, och någon möbel. Från trappan bredvid kom det ut en för smal och lite spattig kille som ville ha allt. Vi bar såklart upp det till honom istället. Först en massa trappor ner. Sen en massa trappor upp igen.

Visserligen tror jag att han kommer att förvandla elektronikprylarna till konfetti ganska omgående, men det gör inget, det viktigaste är att de kommer till användning, på ett eller annat vis ...

Sen hörde jag om en annan kamrat. Han hade gått på gatan och träffat en kille som satt och sålde lite prylar utanför sin port. Min kamrat frågade om han inte hade mer att sälja, jodå, det hade han, och det slutade med att min kamrat köpte hela hemmet för tvåtusen pix. Killen skulle flytta till ett kollektiv och behövde inget längre.

Själv står jag här med min jävla box och funderar på om jag borde göra den till konfetti. Eller kanske sälja den. Jo, boxen är till salu idag, är man intresserad hittar man mitt nummer där ute.

T.

Svanen (räven) Darrar Lite Nu.

Sista texten är satt och boken är klar att lämnas till tryck, bara slutkorret kvar, och det finns inget mer utrymme för fler formändringar. Jag måste sätta stopp någon gång. Annars kan jag sitta och peta i evigheter. Det är ju det, man måste veta när man ska stanna, veta när arbetet är klart och tid för nästa.

Tror boken blir ärlig och bra. Långsam och lite tystare. Så känns det idag och det är därför jag släpper nu. Jag måste lita på den känslan.

Mer Blues Från Landskrona.

Det är ingen del två. Men kanske kan man kalla den för en fristående fortsättning på -En Blues Från Landskrona. Det är andra berättelser från samma stad, men ändå inte, det är svårt att jämföra, och därför bör jag inte göra det.

–Bilderna handlar nog mer om dig än om Landskrona säger min kompis chefredaktören. –Det gjorde den förra bluesboken med, men på ett annat vis, svarar jag, jag är en del av stan och lever oftast här och då går det inte att skilja på mig som person och på stan. Det flyter liksom ihop. –Jag kan inte gå runt och objektivt registrera.

Jag darrar lite. En känsla jag får när något börjar bli klart, inte alltid, men frågorna virvlar runt idag, hur personlig vågar man vara utan att bli alltför privat, och varför utsätter jag mig för det här frivilligt. Det är lite omtumlande men bra känslor. Det är då jag förstår att det är på riktigt.

Sen är det rosengårdsutställningen på Malmö Museer (Fotografins Rum) som pockar på min uppmärksamhet. Det är en hel del text och bildfix kvar, och den 29 november är det vernissage, välkommen då. Men innan dess bör det bli släppfest av nya bluesboken. Välkommen då med ... återkommer längre fram med alla detaljer.

Ja, just det, grattis till mig. Jag tilldelas ju den där utmärkelsen i morgon. Eller som Nordiska Museet i Ståkkolm själv skriver: Lördagen den 24/10-09 kl. 13.30 firas Nordiska museets högtidsdag med sedvanlig medalj- och stipendieutdelning i museets stora hall.

Deras beredningsgrupp motiverar det så här:

"Nudokdiplomet för 2009 tilldelas fotografen Thomas H Johnsson i Landskrona för att i reportage, utställningar, och böcker fånga situationer som ligger bortom nyhetsjournalistiken och där vi människor i gemen kan känna igen oss och det Sverige vi lever i."

Det är mycket nu för pojken som trots allt blev en svan men som egentligen bara vill vara en räv.

T.

Hösten Klarar Sig Själv Och Är Vackrare I År.

Idag är det lite mörkare ljus och regnet hänger i luften. Jag hade bestämt mig för att sova minst till tio, vi kulturarbetare har ofta lite egna tider, och jag har inga kor att mjölka. Jag sover och arbetar när jag vill. Jag gör alltid som jag vill.

Jag dricker mitt morgonkaffe med en liten skvätt kall mjölk.

Tidigt i morse ringde hon som efterbehandlar mina bilder, hon är grym på att plocka bort torkfläckar och repor, mina negativ är fulla av det. Jag uppskattar verkligen hennes hjälp och hon får ringa när hon vill. Dygnet runt. Det vet hon.

En kvart senare ringer en journalist och vill göra en intervju. Om Christiania. Vad ska jag säga om det, jag vet precis vad jag ska säga, jag vet alltid vad jag ska säga...

Jag har ingen hund hos mig nu. Det känns inte bra och morgnarna kan bli alltför ensamma då. Tror inte jag kan leva utan hund. En hund som bara bor hos mig, en hund som lever sitt eget liv, men som lever det tillsammans med mig. Det är inget som kan tränas. Det bara finns där från början. Det är enkelt.



Nu kom ljuset tillbaka och regnet som aldrig kom drog bort igen. Hösten klarar sig själv och är vackrare i år.

T.

Veckans Citat.

”Man tänker direkt att om alla småstäder haft författare som Bergh och fotografer som Johnsson hade de nog mått bättre”

/Sydsvenska Dagbladet

”Fotografierna är ofta precist skurna och jag tycker om hans sätt att gå i närkamp i porträtten. Även om de avbildade inte verkar posera, så gör Johnsson dem i högsta grad närvarande.”

/Fotografisk Tidskrift


Nu är det sista racet med nya bluesboken. Jonas och min nya bok. Vi kallar den -Mer Blues Från Landskrona, och den går till tryck inom några dagar, om ungefär en vecka skulle jag tro, den måste ju hinna levereras lagom till jul.

Ett julklappstips (och det går bra att förhandsbeställa).

T.

Ps. Tack Mogge för hjälpen med omslaget.

I-Tuneslista (11-25).

Som jag sa. Som jag lova. Här kommer resten av listan.

11. Enkel Till Berlin - Troublemakers.
12. Vagabonds - New Model Army.
12. Jag Är Hos Dig Igen - Lars Winnerbäck.
13. No Rest - New Model Army.
14. Över Sundet - Thåström.
15. Spike - Ulf Lundell.
16. The Best Night Of Your Life - Hello Saferide.
17. Drinking And Driving - The Business.
18. Suburban Rebels - The Business.
19. Norrländska Präriens Gudinna - Olle Ljungström.
20. Skin - Ras Cricket.
21. Swamp Blues - 22 Pistepirkko.
22. Red Dirt Girl - Emmylou Harris.
23. We Are The Firm - Cockney Rejects.
24. One Of Us Must Know - Bob Dylan.
25. Du Min Vän I Livet - Lars Winnerbäck.

När jag kika efter såg jag att listan faktiskt är sedan september förra året. Då jag köpte ny MacBook efter kraschen. Alltså ett år och en månad precis.

Någon låt kan ha hamnat på repeat och rankats högre än den bör. Så kan det vara. Men sådant bryr jag mig ingenting om. Ingenting.

Det börjar med listor och innan jag anar har det blivit en modeblogg.

Be where.

En topprankad modeblogg full med blinkande fyrfärgsannonser.

Och stora slantar ramlar in.

T.