Ytterligheter.

Jag kastas mellan ytterligheter. Eller om det nu bara är så att jag går med egna ben. Naturligtvis.

I helgen firade fristaden födelsedag med musik och uppträdanden i varje hörn. Varmt och vänligt. Kanske var det för sista gången, folketinget har ju sagt att det ska stängas, och att bostadsrätter ska byggas. Det kan bli svårt att sätta emot. Kanske är det bara så att allt har sin tid, att Christiania haft sin tid och det är läge för något annat, men jag kan inte komma ifrån att platsen är unikt och bör k-märkas istället för att rivas. Vi får se vad som händer. Men dom har mitt stöd. Tvivla aldrig på det.

Egentligen vill jag bara vråla. -Idioter. Ser ni inte det unika. Idioter!

Har slutfört ett stort fotoprojekt. Sista utställningen gick ner i lördags och nu ska den packas i lådor och ställas i en källare någonstans. Det känns fint att allt gick vägen och att den vandrat runt på alla de platser det var tänkt, den gav mig mycket, tog mig till nya länder, men idag är jag trött på skiten och det är skönt att det är över. I vilket fall, stora projekt kräver mycket pengar, pengar som finansiärer vill ha redovisning på. Igår var jag fångad av siffror upp över öronen. Staplar och långa meningar av redogörelser, inte den mest sexiga sysselsättningen, men det är viktigt säger dom, danskarna, jag vet inte det jag.

Tror allt gick bra. Och jag är fri igen...


Fortsätter med mina små expeditioner i självporträtt. Det är roligare nu, nu när jag vant mig vid hur kameran ser på mig, vi har ju lite olika uppfattning, kameran och jag. Kortet är taget sent igår när vi skulle ta kvällspromenaden. Taskigt ljus och grova korn kan ibland bli vackert, och visst är jag stilig, stilig i all min enkelhet.

För övrigt lyssnar jag på Ras Cricket - en skiva jag fått som present. Mesreggae säger min bästa kompis, skönt, glatt och bra gung, säger jag. Och det kommer säkert upp fler av deras låtar här någon dag, tills dess, hör nedan.

T.

Skin. Skin...

T.

Helikopterpilot.

Veckan började med att tre krimsnutar kastade sig ur bilen med dragna brickor och ville prata, som dom sa, det är väl nästan tio år försent tänkte jag då. Det var inget jag sa. En visitation skulle inte kännas direkt tillfredsställande, så jag bara log, log tyst, knep käft.

I vilket fall, jag var tvungen att dra vidare, skulle knipsa porträtt av en liten söt tös till en informationsfolder som egentligen är en reklambroschyr, fyrfärgstryck, fyra plus fyra, blanklaminerat, jepp.

Annars blir det en del resor. Snart paris för lite jobb och mera nöje. Sen ståkkolm för möte, och lite senare ståkkolm igen för att ta emot det där nudok-diplomet. Tack, det värmer, kul och smickrande.

Det var väl allt nu. Har mina tankar någon helt annanstans än på det skrivna ordet. Skitsamma. Funderar på att bli helikopterpilot idag.

Ha det fint folks.

T.

Nu I September.

September fortsätter tro det är sommar här. Vi satt vid havet och dela vin medan solen gick ner igår, fast egentligen dagen innan då, och i går var det lugn i vännernas nya koloni. En flumkoloni på ett bättre sätt. Där man bara kan sitta med en kopp och lukta jord.

"...om skräpet hinner ikapp dig, drömmen flyr och vardan gror, om du letar efter tråden, eller bara saknar en bror, om du har halsen full av månader av slit...ta din packning över gränsen och kom hit..."

Jag omstrukturerar. Hittar nya stigar att trampa upp och göra till mina. Jag ser, och jag känner, och jag hör mer nu. Det är en kreativ tid med mycket bra arbete som ger mig det jag behöver sådär jävla mycket. Som ger mig det där lugnet inifrån.


Kärleksstigen. Visst är där vackert...och den är min...kärleksstigen.

T.

Veckans Citat.

"Det är märkligt med den där staden du befinner dig i, Berlin, en stad i konkurs, allt med stålar åt helvete, men innevånarna trivs bättre än nästan någon annanstans än i Europa. Varför? Jo, för att så många kämpar emot kapitalismens rovgirighet, bor billigt, lever för att ha kul, inte konsumera, osv,,,kul va och märkligt?"

/Micke Berg


Bilden: Kreuzberg, Berlin, Tyskland, Europa, Världen.

T.

Jag Blir Så Jävla Upprörd.

Jag gick ut i solen, gick förbi min polare, han satt där och arbeta men hade tid att bjuda på en kopp. När vi satt med vår kopp började han berätta om sitt arbete. Vad som hände härom dan.

Han arbetar med pojkar som inte gör det samhället vill. Buspojkar om jag ska uttrycka mig milt. Det är en slags anstalt för ungdomar, vilken spelar ingen roll, och jag tänker inte heller nämna berättelsens huvudpersoner vid namn. Det är helt ointressant.

Chefen för den där ungdomsanstalten hade kommit på en projektidé. Ungdomarna skulle fotografera sig själv och det liv de lever. En bra idé kan tyckas, det tycker i alla fall jag, kameran är ett ypperligt verktyg för att utforska sig själv och sin omvärld.

Till saken. Chefen hade bjudit in två fotografer för att föreläsa om fotografi och för att hålla i projektet. De två fotograferna har med sig några böcker, bland annat Kent Klich bok om Beth (vilket är bra), dessa böcker läggs i en hög på ett bord, och inte ord yppas mer om det. Vad gör fotograferna istället, jo, de börjar föreläsa om teknik, om photoshop, vad i helvete tänker de med. Photoshop?

Här är grabbar som inte (förmodar jag) har en aning om vad bild kan vara, och kanske inte bryr de sig inte nämnvärt heller, men inte fan blir de mer intresserade genom en föreläsning om photoshop. Något tristare kan jag inte tänka mig. Smaka på det; photoshop ... inte låter det sexigt, eller hur. Och inte fan luktar det något heller.

Vi ska inte glömma att det handlar om att skapa ett humör. En känsla av kreativitet och kraft. Att bilden kan förlösa och bli en väg ut. Jag har svårt att se att photoshop kan göra det. Tekniken får aldrig sättas i första rummet, den kommer sen, sen när man har ett material. Jag blir så jävla upprörd av sådant klumpigt beteende.

Stäng ner burken och släng photoshop åt helvete. Visa bilder av Nan Goldin. Visa bilder av Antoine D'Agata. Visa bilder av Larry Clark. Visa vad man kan göra med bild. Förstå att grabbarna måste känna igen sig för att det ska bli något. Få dom att förstå att deras värd är viktig att berätta om. Att deras personliga historia är unik.

Fan.

T.

Innan Solen Går ner Bakom Ön.

Solen skiner idag med, någon sa till mig att hösten kommer att vänta lite i år, att sommaren kommer igen lite i smyg. Och det känns att värmen vill hänga sig kvar när man sitter på uteserveringarna och solen gått ner bakom ön. Precis som jag önskade.

Jag arbetar med min och Marias Rosengårdsutställning. Den ska hänga på Malmö museer (Fotografins Rum) under ganska lång tid, öppnar i slutet av november och går ner till våren nästa år, sen blir det förhoppningsvis Ståkkolm och Paris. Det är egentligen en ganska enkel utställning. Stora ansiktsporträtt med en kort text.

Allt började med att Maria var där på jobb när en tonårstjej tyckte att kvällstidningarna borde komma dit en annan dag, när allt är vardag, inte bara när det är kravaller och knivskärningar. Hon har ju en poäng i det, tonårstjejen, det är lätt att fokus hamnar på det negativa, det blir lätt en snevriden bild av människan och helt plötsligt är en hel stadsdel stämplad som problem. Jag menar inte att man ska blunda. Jag menar bara att det måste finnas flera berättelser om samma sak. Andra sanningar.

Vi kände inte varandra då, Maria och jag, men jag antar att hon sett mina bilder någonstans och tyckte att vi borde samarbeta. Det är väl så det fungerar, man tar kontakt, sen gör man ett försök. Antingen blir det bra. Eller så blir det det inte. I detta fallet tycker jag att det blev ett bra försök. Ett samarbete jag gärna fortsätter med.


Annars har jag gjort en blandskiva till en vän, musik hon ska ha i bilen när hon åker landet runt på sina fotografiska uppdrag, jag kallar den -Thomas Soft Vol 1. Det är för övrigt samma vän som tagit bilden av mig här ovanför, någon gång tidigt i våras i en främmande stad, har jag för mig att det var.

1. All I Want-Joni Mitchell.
2. Kajsa Konflikt-Razzia.
3. Pojkarna Som Aldrig Behövde Sova-Magnus Johansson.
4. Det Liv Jag Älskar-Perssons Pack.
5. You're A Big Girl Now-Bob Dylan.
6. Sanna (Nyårsafton Åre)-Ulf Lundell.
7. Över Gränsen-Lars Winnerbäck.
8. Var Finns Alla Polarna-Kenta Gustavsson.
9. Får Jag Se Dig Ikväll-Magnus Johansson.
10. Kärlek Är För Dom-Thåström.
11. Då Är Det Inte Jag-Perssons Pack.
12. Make You Feel My Love-Bob Dylan.
13. Stjärna Som Är Din-Thåström.
14. Kaffe Och En Cigarett-Olle Ljungström.
15. Love Songs-New Model Army.
16. Chans-Ulf Lundell.
17. Sist Jag Åkte Jumbojet Blues-Cornelis Vreeswijk.
18. Fria Vägar Ut-Lars Winnerbäck.

Nu ska jag hämta min vän blandrasen och gå vid havet innan solen går ner bakom ön. Vi trivs där igen. Hon och jag.

T.