Veckans Citat.

"Det är egentligen mina misstag jag värderar högst."

/Thomas H Johnsson


T.

Trixet.

Har precis inlett ett samarbete med ett inramningsföretag, tänkte att de skulle sälja lite printar åt mig, låter i mina öron som en mycket god idé, men vi får se. Som fri fotograf går det inte att sitta och vänta på att slantarna ska trilla in. Du ska ju inte bara vara fotograf, du är företagare med, och måste som alla andra gå med vinst. Trixet är att hitta inkomster som stör det så kallade konstnärskapet så lite som möjligt.

I morgon åker jag till ståkkolm på ett porträttjobb, egentligen rent vansinnigt att skicka upp en skåning till ståkkolm för en bild, men bra för mig. Och jag reser med trevligt sällskap och tänkte passa på att se utställningen på Moderna. Kombinera nytta med nöje som man brukar säga. Trixet.

T.

Varför. Därför.

Varför skriver man, varför skapar man, man och man, varför JAG gör det borde jag nog skriva. Kan bara tala för mig själv. Det är bra att ställa sig dom frågorna ibland, gärna ganska ofta, om och om igen.

Det är den där rastlösheten som måste stillas. Kalla det gärna terapi. Att sätta ord eller bild på något jag känner, kanske för att lätta, kanske för att...ja vad fan vet jag. Sen om någon kan ta till sig det jag gör blir det som en bonus, att det leder vidare någonstans, att det inte enbart handlar om mitt ego. Då känns det väldigt fint.

Ett utdrag från ett mail jag fick härom dan;

"...den sätter ord till ngt jag kan relatera till på ett nytt sätt, inte rakt på men tillräckligt för att jag ser tråden."

T.

Hålet. Gropen. Rummet.

Igår hände det prylar. Det var lite längre söderut. Det var en slags inflyttningsfest. Det var fina människor. Det var ett hål. Ett hål som blev ett rum. Det var musik. Det var vackert på många olika plan. Och en del var nästan förbjudet...nästan.

Se bildspel:

http://w2.sydsvenskan.se/bildspel/piren/

Se även artikeln i Sydsvenskan:

http://sydsvenskan.se/malmo/article433250/Rummet-i-piren.html

T.

Hästflickan.

Hon bara stod där, hon var trött och hennes skjorta smutsig, hon bara stod där med grimman i handen och tittade lite sorgset ut över den tomma hagen.

Det var många som sa att hon var den bästa hästflickan som fanns att tillgå, att hon kunde hästar, det var så man sa i bygden. Aldrig tidigare hade hon sett en så vacker vild mustang, hon hade sett honom på långt håll ute på de öppna vidderna, och hon hade fångat in honom själv.

Under lång tid hade hon kämpat för att få honom lugn. Ibland hade han gett efter en stund, men när hon närma sig vände han igen, det var bara när hon stod med rygget mot som han försiktigt kom fram. Hon hade försökt allt. Till och med flyttat ner till honom. Sovit vid hans sida. Gett honom den bästa maten. Älskat bara honom.

En morgon vände plötsligt allt, han stod vid hennes sida och lät sig sadlas, hans stora vackra ögon tittade på henne medan han bara lät det ske. Hon kände att all kamp nu var över, att hon vunnit till slut, men hon hade ingen ork kvar. Hon orkade inte sitta upp i sadeln, hon vände om, öppnade grinden och lät honom springa ut till sin frihet igen. Han vred lite förvånat på huvudet innan han satt fart. Länge stod hon och såg efter honom, såg när han försvann i horisonten, och hon visste att hon skulle sakna honom hela livet.

T.

Till Alla Ni Som...

...eller bara som ett inlägg inför det stundande eu-valet.



T.

Ps. Kramen i slutet. Mmm, vackert, och på riktigt.

Veckans Citat.

"Jag har aldrig fattat det där med det privata. Vi är ju alla skapta ungefär likadana, samma drömmar, samma behov och drivkrafter."

/Plura Jonsson


...och ankan som blev en svan (trots allt) har kommit tillbaka.

T.