Radioaktiv Hjortronsylt.

Klev av planet, tog bussen till slussen, bestämde mig för att promenera upp till bergen som inte är vita, men som heter så i alla fall, konstigt. Behövde slå ner på takten så själen hann ikapp mig igen. Slank inom det lilla galleriet vid torget och hamnade mitt i en vernissage, jag var tydligen först in och vann ett glas rött. Utställningens fotograf, helena, har jag fan inte träffat på säkert tio år. Ibland kan livet vara ett sammanträffande och lite kul var det allt. Köpte hennes bok och drog snabbt vidare igen. Nåja. Det var inte om det jag skulle skriva.

Jag skulle skriva om flyg och medelklass. När jag klev på planet, då tog jag ännu ett steg in i medelklassen. Kanske tog jag det första steget när jag började ställa ut på gallerier och museer i stället för på gator och krogar. Nu gör jag i och för sig både och. Men inte kunde jag ana framtiden när jag satt på vallarna som en slags självutnämnd anarkistradikal med lila jeans och bandaren med ksmb på repeat. I skinnjackan fanns det små bitar från marocko och vitt grus från holland, i ett desperat försök att hålla medelklassen på avstånd, hålla radhusen och lammullströjorna med örnar på bröstet så långt ifrån mig det bara gick.

Jag skulle skriva om södermalm- eller egentligen inte om södermalm heller. Utan om södermalmsmyten, det är så jävla trist att alla inflyttade skåningar och norrlänningar gått på myten om den dryga och coola ståkkolmaren. Och tror så mycket på det att han blivit en sådan själv. Glömt bort sina bräkiga diftonger, sina trätofflor och sin radioaktiva hjortronsylt. Allt i ett desperat försök att anpassa sig till en påhittad drygmyt som egentligen inte finns. Det blir mest en slags märklig medelklass på långskidor längs götgatan utan snö. Ungefär som jag då, då på vallarna, men jag hade i alla fall snö att åka på, och det var lekfullt allvar, inte blodigt. Blodigt blev det långt senare.

T.

Ps. Alla är inte så. Och jag trivs där (kanske mest för att där finns människor jag tycker om att vara tillsammans med). Och så är det väl alltid, det spelar ingen roll var man är, bara man trivs med människorna runt en. Så är det i alla fall för mig.

Robert Frank.

Minns Robert Franks omdöme när han tog del av elevutställningen på Högskolan för Fotografi och Film i Göteborg.

"För mycket konst- och för lite verklighet".

T.

I En Värld Där Man Kan Göra Som Man Vill.

Borde ta tåg. Tar flyg. Snabbare, billigare och mer egoistiskt.


Det här är Billy. Min bästa polare sen många år, han har aldrig koppel och går som han vill (det retar många), en bra karl leder sig själv. Han har varit med om mer än de flesta, åkt polisbil i norrland och liftat hem från huvudstaden, listan kan göras längre. Nu är han gammal, äldre än du någonsin kommer att bli, men still rocking.

T.

Påminnelse.

I morgon måndag. Klockan 23:00 på Sveriges Television Två visar de filmen -Sture. Se den. Du kommer inte att ångra dig.

En sak till bara. Den ska ses i format 4:3 och inte i 16:9 som biograferna envisas med att visa den i.

T.

Det Fanns En Tid.

Det fanns en tid då människor tog ställning. En tid då folkvalda ledare vågade sticka ut hakan och kritisera ondskan. En tid då vi i alla fall försökte ta tand om varandra.

http://www.youtube.com/watch?v=ypDRfGmvLm8&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=hkD589hlGow

http://www.youtube.com/watch?v=5zwBYkbMZFA&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=iBDtbwFMAKk

Fredrik: Tycker du någonting över huvud taget.

T.

Kan Aldrig Veta.

När jag vaknade i morse låg det en vän på golvet i arbetsrummet. Två vänner som delade madrass. En gammal och en lite yngre. Utanför slog regnet mot rutan. Ett typiskt göteborgsväder, men det var vackert i alla fall, en tom, vackert grå stad i påsktider.


Vi satt uppe till småtimmarna och samtalade (inte pratade). Och jag fick veta att det finns ett kort till jag måste knipsa, ett kort på min halvätna middag, det finns två varianter på det. Antingen sv/v med hårt blixtljus, eller färg med låg mättnad (finns även med hårt blixtljus här med), jag kör nog alla varianterna för att vara på säkra sidan. Man kan aldrig veta.

Som bonuskort kan det bli en vask med gammalt hår i.

T.

Måste Hänga Med.

Lika bra att knäppa ett kort av min obäddade säng. Man vill ju hänga med i svensk fotografi. Trist att vara utanför i längden. En dag, en dag då jag känner mig mogen, då ska jag ta en bild på en människa som tittar ut genom ett fönster, med ryggen mot mig. Gärna i färg.


Lär dröja. Min mognad har alltid kommit sent. Om den nu kommit.

T.