Jag Klarar Mig.

I en liten kvart på Erstagatan, en gammal gata i stora huvudstan, en gata jag aldrig vandrat. I hörnet står gitarrerna och på bordet ligger gammalt brass. Här bor jag i natt. Jag klarar mig. Jag varken spelar eller röker.

Känner svarta november krypa närmre, men jag klarar mig, för jag tror på kärleken, på romantiken, på de stora drömmarna, jag klarar mig då, jag gör alltid det.

T.

Min Generation.

Det är väl vi som kallas den ironiska generationen. Det är vad jag hört i alla fall.

T.

Tänk Er...

...att någon lutar kameran för mycket. Tänk er att någon ställer oskarpt. Tänk er att någon använder photoshop.

Tänk er någon måla kvadratiska ansikten. Tänk er någon vända på perspektiven. Tänk er någon måla i akryl.

Fy fan. Så kan vi inte ha det.

T.

Till Morsan.

Är i Reykjavik och knäpper. Tror att det är viktigt att få in en personlig ingång i projekten. Min morsa ville alltid till Island, men det blev aldrig så, och nu är hon en ängel. Detta är till dig morsan.

Som när Patrik Svensson på Sydsvenskan skrev om -En Blues från Landskrona. Min och Pibes bok.

"Och man tänker direkt att om alla småstäder haft författare som Bergh och fotografer som Johnsson hade de nog mått bättre. För städer behöver skrivas. De behöver skildras och omvärderas. Som platser och som sociala sammanhang."

T.

En Sann Skröna.

Den stolta Vikinga Konungen seglade mot ön. Den vackra gröna ön. Han fann ett paradis. Ett paradis han ville ha för sig själv. Därför döpte han ön till Island. Ett namn som skulle hålla andra sjöfarare borta (till skillnad från Grönland).

Nja, det är nog inte riktigt sant säger doktoranden på Nordiska Institutionen. -Låter mer som en skröna.

Jag gillar historen och vill att den ska vara sann. Därför är den sann.

T.

Tvär.

Någon tycker att jag bör göra en bok om Christiania, en bok med mina bilder och där jag skriver själv, någon som tycker att jag både skriver och knäpper bra. Det tycker jag med. Ibland. Problemet är bara att jag blir tvär när någon berättar för mig vad jag bör göra. Förstår att det var ett förslag i all välmening. Men kan inte hjälpa det. Sorry. Sådan är jag. Det är inte som jag är dryg. Det är bara som jag är Thomas. En liten pojke.

Vi pratade om ett porträtt av mig. Hur det skulle se ut. Hon sa, -Med en stor slickepinne, en polkagris. Hur tänker du då, sa jag. -Jo, som ett barn, du ser världen som ett litet barn, svarade hon och log.

Det lät vackert i mina öron.


Bevakade en Wiehespelning i lördags. Här ser ni kommersen efter. Han var bra, Wiehe, gött att höra att någon i detta arma land som öppnar käften och säger något vettigt. Använder sin plats i etern.

Ungefär som Sture. -"...kriga för dollars och kors, arbetstillfällen på ställen som Bofors. Vi säljer bomber, granater till totalitära stater, kemikalier, opiater, till småbarn på gator, man kan backa en diktator, rucka på principer, rentav hjälpa till att tysta dom få som begriper. Men ny lag e bara yta, för en ny lag kan man bryta, domarn kan man pröjsa, hela juryn kan man byta, tjänstemän kan man muta, vittnen kan man skjuta, du ja vet vad som ska till för att få det sjuka å sluta...vanligt hyfs å sunt förnuft..."

Eller hur Calle B.

T.

Ps. Berättar sen.

Älskade Hundar.

Jag har något roligt att berätta. Men inte idag.


T.