"Bengt Andersson, linjeledare för filmlinjen på Fridhems folkhögskola, har avlidit i sitt hem i Helsingborg, 61 år gammal. Han sörjs närmast av barnen Klara och Hugo samt sambon Helena.
Bengt började arbeta på Fridhems folkhögskola i Svalöv i augusti 1995. Den första tiden arbetade han som lärare i samhällskunskap men då han gått den Allmänpraktiska mediautbildningen (AP-linjen) på Dramatiska Institutet i Stockholm kom Bengt inom kort att starta det som då hette videolinjen. De följande åren byggde han upp och utvecklade det som idag är en av landets bästa filmutbildningar på en folkhögskola.
Det arbetet har präglats av ett stort engagemang som tog en stor del av Bengts tid. Många diskussioner om finansiering fick ett lyckligt slut genom uppfinningsrikedom och finurlighet. Alla medel var tillåtna för att filmutbildningen skulle bli så bra som möjligt: ett kärlekskrig har en kollega beskrivit det som. En annan kollega uttrycker det så här: Bengt var den som tydligast lärde mig att ibland är det bättre att göra saker och få bannor i efterhand, för om man frågar riskerar man att få ett nej, och vad hade då blivit gjort här i världen.
Bengt var en pedagog av bästa slag, en som brann för sitt ämne och för sina kursdeltagare. När vi talar om den goda pedagogen kan Bengt stå som ett exempel på detta. Han och kursdeltagarna var alltid jämställda: han ville nå alla och respekterade alla. För Bengt var människorna viktigare än sakerna: ordning och reda - javisst, men främst kursdeltagarna. Många är de som har lämnat Fridhems folkhögskolas filmlinje väl rustade för framtiden, både som blivande yrkesmänniskor, men också som medmänniskor.
Bengt arbetade som producent och klippare (även som regi/inspelningsledare) med en rad filmer: Back at the Front, Sture, … om sakernas tillstånd samt Ett annat liv. Bengt arbetade med en film som hade arbetsnamnet Sverigeresan, som han inte hann göra klar. Thomas H Johnsson, som arbetade med Bengt på dessa filmer, minns: Den enda producent som jag arbetat med som spelat med produktionsbudgeten på travet … och dessutom vann så att budgeten gick i hamn.
Med Bengt var skrattet alltid nära, hans historier (aldrig de samma) lockade till skratt och vi var många som kände att han innerst inne var en lite busig pojke med glimten i ögat.”
Bengt: Vi ses.
T.
Ps. Det var väldigt fint av Guldbaggeproduktionen att lyfta fram Bengt under galans minneskavalkad. Ds.
