Tisdag Morgon och Pogues Är Med.

Solen skiner bakom molnen och tittar fram på mig. Mycket bra händer och Sally är här igen och pälsen blänker som håret på waltzing Matilda om hon varit hon. Vi går på stigarna och sparkar löv och går in och dricker Laphroaig och vatten och lyssnar på Dylan, Thåström, och Norlin, och läser Gerhardsen i pocket. One thing left to say i ett backstagetält i gamla öst med basisten i The Business och snack om att göra världens bästa skiva. Vi skulle låsa in Micky Fitz, Nick Cave och Shane MacGowan i en lägenhet med obegränsat med sprit och en månad senare skulle den bästa skivan någonsin kunna spelas in och hans övertygelse var total och vad jag minns skulle även Joe Strummer vara med. Det är sådana samtal som kommer när natten längtar efter att bli morgon och dagen tvekar. Tänker att det var ett tag sedan jag korsade torgen i Köpenhamn och längesen jag strövade i skogen och plockade kantareller. Det är den blandningen i livet jag tycker bäst om, ena dan vakna på ett billigt hotell och träffa människor jag aldrig borde mött, och sen sitta en dimmig eftermiddag med kommunala tjänstemän och diskutera stadsplanering. If I should fall from grace with god strömmade ur högtalarna när jag klev in på den lilla krogen i det tomma samhället vid fjällets fot och de två gästarbetande redan sliriga irländarna satt i baren och hälsade glatt. De skulle ta över landet och röva bort våra kvinnor som vi en gång gjort när vi segla över och jag svarade som Winston skulle gjort -Don't talk to me about naval tradition. It's nothing but rum, sodomy, and the lash. Den långe magre med utslagna framtänder, han som snackade mest, lutade sig fram mot radion och bytte till Tombstone men skrålade om en regnig natt i Soho. Vid Hans-Albert platz i ett fönster släpper Matilda ut sitt hår och lägger fram triss i hjärter dam som det största man kan få för ett par i klöver knekt och när jag satt på tåget genom landskapen såg jag hur en räv sprang över ängen och in bland träden och MacLennane låg i sätet sidan om med huvudet i mitt knä och drömde om ett annat liv i städernas nätter. Idag är det tisdag morgon igen och Sally och jag går på den soliga sidan och låter flodbåtskaptenen styra ödet i natt and we walked him to the station in the rain, we kissed him as we put him on the train, and we sang him a song of times long gone, though we knew that we'd be seeing him again.


The sunnyside of the street ...

T.

Välkommen.

Det finns människor som rädda. Rädda för sitt liv. Tro fan det. Någon skjuter. Var kommer hatet ifrån, är det så vi ska ha det, ligger tiden verkligen så. Då är det inte min tid. Jag fotograferade en kille som jag inte tänker namnge och han vågar inte sova i sin säng eftersom han kan bli skjuten genom fönstret. Nu sover han på en madrass på golvet med sina skottskador i magen som en välkomsthälsning från trygga folkhemmet Sverige. Välkommen min vän.



Bara en av många. Någon sköt mot honom och hans skrädderi. Som tur var träffade kulorna fönsterkarmen. Vi gick ut och han tittade mig i ögonen en lång stund och sa:

-Jag är inte hatiskt. Jag vill inte skytten något ont. Vi måste sluta skapa motsättningar, jag ska dra igång en fest, en fest med mat och dans hela natten. En fest där alla är välkomna. Välkommen min vän.

T.

Vackra Vilda.

Hösten är här och jag är på väg. Tänker på alla rävar som korsar våra vägar och fält. Det är något med rävarna, dessa vackra vilda djur, nästan tama och skygga. Profilbilden till höger är tagen vid Alexanderplatz i Berlin. Var jag än är finns räven med mig överallt och jag drömmer mig dit. Idag faller ett långsamt regn och jag sitter ensam här och arbetar med ett skivomslag. Regnet ger mig en stämning jag tycker om och utanför finns det träd med löv som hänger kvar och skiftar i guld.

T.

Mer Vad Man Känner Än Tycker.

Blir allt lite stolt när det går bra för mina adepter. Härom dan fick Ragnarsson BLF´s stora stipendium och nu i slutet av veckan kommer Hellman köra en slags förutställning som en trailer för sin kommande bok. En större utställning är på gång kan jag personligen garantera.

Läs mer här:

Ragnarsson: http://www.fotosidan.se/cldoc/55113.htm
Hellman: http://www.fotosidan.se/cldoc/55156.htm

Det som gör mig extra stolt är att det handlar om väsentligheter och inte bara är häftig teknik och kopiering utan innehåll. Dra och slita i photoshopspakarna kan alla, men att dyka djupare vågar bara några få, vågar stå kvar när det tär och kräver. Det är det som skiljer. Sen kan man prata om uttryck och anslag i evigheter. Men finns det inget att berätta faller det alltid platt hur vackert eller hårt det än är. Det finns inga rätt eller fel, men det måste alltid in en del av en själv, och det måste alltid finnas något man vill säga, vågar man in där spelar det ingen roll vilken genre eller teknik man använder. Det är då och bara då det bränner och blir poesi. Så enkelt och svårt är det.

Lycka till.

Annars fnular jag lite på att hålla en workshop. Frågan kom igår.

T.

Oktober.

Igår vaknade jag tidigt. Asfalten var regnblank när jag gick mot stationen, tänkte att nu är mörkret här på riktigt, idag värmer solen och oktober är mer sensommar än höst. Jag mår bra och spännande idéer tar form och mina vänner är de bästa vänner man kan ha. Saker tar sin tid och allt blir till sist som jag vill. Drömmarna bor i mig och blir större när ljuset kommer tillbaka och dröjer sig kvar.


Som en blandras springer jag in i november.

T.

En Stad Som Får Mig Att Bli Större Än Jag Är.

Berlin. Stan utan regler. Vad är det med Berlin. Friheten antar jag, leva och göra hur och vad man vill, träffa nya människor och sitta på bänkarna med en Becks, det räcker långt, mer behöver jag inte. Vill man ha en konsert i Mauerparken (eller vilken park som helst) då har man det. Vill man måla fasaden på huset man bor i då gör man det. Berlin är enkelt. Det är nog det jag gillar mest. Allt känns sådär skönt kravlöst, leva fri som en människa bör, och jag romantiserar inte, det är bara så jag känner. Det är bara så det är. Är för mig.

Har ingen lust att fastna framför teven när det skymmer. Att följa det livet och skynda mig hem och fylla på så mycket skåpen rymmer.







Kanske borde jag göra en utställning av mina berlinbilder som bara ligger utan nytta. Inte dessa då. Det är inte direkt bilder som du ser.

Du mich auch ...

T.

Magnus.

Så här kan man se på det.

Vi får välja. Antingen betalar man de som kommer på kul grejer som vi gillar. Eller så är de enda som kommer att ha råd att fortsätta göra grejer är de som redan har tillräckligt mycket pengar för att kunna skita i om vi köper det.



Det är väl vettigt att man betalar den som kommit på grejer man gillar så den kan göra fler grejer. Släpp det nu.

Kex wants to be free också ...

T.