Ulmerdogen och Missljudet.

En kollega ringde och berättade att motorn till hans T3:a börjat krångla, han hade hört talas om att min polare Lill Lars lagat min T3:a med en gammal glassförpackning tidigare i våras, och undrade nu om Lill Lars även kunde kika på hans kamera. -Ska höra efter. Men lovar inget. Lill Lars är en upptagen man, det ska du veta, svarade jag och bad om att få återkomma i ärendet.

Jag slängde min lilla kamera över axeln och tänkte att det här är som klippt och skuret för ett bildreportage till -Fuzz. Ett fyrfärgsmagasin för män med gitarrer.

Efter en hel del letande hittar jag Lill Lars i full gång med att reparera en elgitarr. Det var efter ett tips från en taxichaufför jag fann lägenheten där reperationen ägde rum. Och det var med något nervösa steg jag drog upp dörren till trappuppgången och gick in.


Mina farhågor besannades när jag möttes av en stor Ulmerdog efter endast några få sekunder i trappuppgången. Som tur är har jag lika bra hand med djuren som Vrickund och manövererade ut besten snabbt och enkelt med en välriktad spark rakt över nosen.


Väl inne i lägenheten fick jag ta debatt med gitarr- och djurägaren. Han menade att jag burit mig illa åt mot hans Ulmerdog, jag menade att jag bara agerat i självförsvar för att rädda mitt skinn, samtalet kändes låst och vi bestämde ganska snart att koncentrera oss på gitarreperationen. På bilden kan ni se hur odjuret ligger utslaget.


Det är något slags glapp som orsakar missljud i gitarren. Eftersom det är en riktig punkrockgitarr är det mer missljud än brukligt. Det måste vara ordning och reda även på missljud i punkrocksgitarrer.


Lill Lars gör alltid först en grundlig genomgång, även då av elplankan, det är viktigt att felsöka ordentligt innan man börjar skruva, annars kan man riskera att behöva skruva i onödan. Sådant finns det inte tid till i dagens samälle. Tid är pengar.


Djur- och gitarrägaren har bestämt för sig att det kan vara i förstärkaren missljudet ligger. Lill Lars är inte alls med på det spåret. Det är för enkelt. Han har varit med så många gånger förr och talar av erfarenhet.


Efter mycket övervägande kan båda enas om att problemet måste ligga precis vid kabelingången till gitarren. Det är bara att ta tag i verktygen och börja arbeta. Plankan måste bli klar till en stor kväll.


Små detaljer. Ett typiskt uppdrag för Lill Lars. Det finns ingen mer lämpad på hela smådetaljsmarknaden just nu.


I ett bildreportage av idag ska fotografen vara personligen fysiskt deltagande. Det är helt ute med objektivt registrerande journalistiska arbeten nu. Subjektiv ska det vara. Så det så. Sen kan jag erkänna att jag glömde ladda batteriet innan jag for iväg och därför blir det nu ett litet hopp i reportaget, men det kan inte göra så mycket, vi vet väl alla hur en lödkolv ser ut. Ungefär.


Sista skruven sätts på plats och som tur är hann gitarren bli klar lagom till den omtalade Landskronakarnevalen. Själv har jag blivit bortbjuden och drar antagligen från stan ett tag då. Kanske blir det ett nytt reportage därifrån. Den som väntar...

Och vi får se vad som händer med T3;an sen.

T.

Storstilat Stenad I Ståkkolm (med Annika Norlin).

Mycket Norlin och Persson hos Johnsson nu.

Per har onekligen näsa för sina duettval. Måste säga att till den här låten kunde han inte hittat någon bättre. Har hört att han egentligen skrev den till den där Brolle jr (eller om det nu var till någon annan idolproduktion), men att refrängen inte riktigt funkade, kanske inte helt fiffigt att låta en tonårsidol sjunga om opiater.



Själv upptäckte jag Persson och hans pack med skivan -Kärlek och Dynamit i slutet av åttiotalet, åttionio, minns att -Sista Kvällen I April spelades flitigt på förfesterna då, vet att Winnerbäck och många andra svenska artister hyllar honom som den bästa svenska textförfattaren från vår generation. Och det kan man höra. Det finns lite Persson här och var. Är jävligt gött när gammalt möter nytt. Eller tvärt om om man så vill. Att blanda är alltid det bästa, erfarenhet i samklang med sin tid, inspiration som blir till samarbete. Bara en sådan sak att Per har Henrik Nilsson från Moneybrother och Josef Zackrisson från Hovet i nya bandet. Mer behöver inte sägas ikväll.

Nu en massa år senare kom packet med ny skiva, tretton år sen sist, såklart var jag och såg dom då och skivan gick nästan på repeat hela vintern. Vemodsmusik säger min vän Stor Lars. Musik från livet säger jag. -Sångare Utan Orsak är inte helt fel den heller, och det gäller inte bara sångare, det måste vara på riktigt för att bli bra, men det vet väl alla, eller borde veta i alla fall.



En annan sak, men på tal om stenad, eller inte alls det, härom morgonen funderade jag över att ockupera en strandtomt inne på Christiania. Där är vackert nu och dom ska ju inte tro att dom äger stället. Säkert!

T.

Veckans Citat.

"Idag förväntas man vara så målmedveten och veta vad man pysslar med, vart man är på väg i livet, min konst är en reaktion mot allt det där."

/Neel


T.

T-Telegram.

Egen Medicin-Bromölla-Scorpion King-Lilla Landet-Hello Saferide.

Det började med att jag fick smaka av min egen medicin. Stod och pillade lite på några knappar vid dörren när tågsoldaten kom fram. Hon menade att jag orsakat driftproblem, att dörren nu inte gick att öppna, och att jag skulle bli ersättningskyldig. Att dryga böter väntade. Sänkte min blick och kände mig skyldig som ett barn, varför kan aldrig jag hålla mina nyfikna fingrar i styr, varför ska jag alltid trycka på knappar och dra i spakar, varför kan jag inte bara vara som alla andra barn. När jag förläget skruvat på mig ett tag brast tågsoldaten ut i ett bländande leende. -Jag bara skojade med dig, vi är framme nu, men du, ta andra dörren. -Den här är sönder.

Vi tog oss till Bromölla via Hässleholm. Huck och jag. När vi gick i det lilla skånska samhället slog det mig att jag varit här många år tidigare, det var inget jag tänkte på när jag klev på, nu stod jag där igen, och framför mig ligger biografen. Där jag såg den inte speciellt bra -Scorpion King, men mitt sällskap var desto mer speciell, och det var inte mycket jag mindes av filmen sen. Mina tankar for iväg någon helt annanstans kan jag erkänna. Då när Magnus Johansson sjöng...

Vi missade flera avgångar, det var något som höll oss kvar, kanske var det bara så att vi trivdes utan att riktigt förstå det, och skymningen hann ifatt innan vi kom vidare igen, idag kan jag se på mina negativ vad det var, och Huck hade väl sina skäl att stanna.


Arbetat intensivt med vår nya bok en längre tid. En slags uppföljare till -Bluesboken tillsammans med författaren Jonas Bergh. Det är nog det känsligaste arbete jag någonsin gjort, personligt ärlig på riktigt, och för mig ett helt nytt bildspråk att brottas med. Det är känsligt och befriande på samma gång. Nu är första dummyn lämnad till en vän och kollega för kritik och bollande. I detta läge är det nödvändigt med synpunkter utifrån, lika nödvändigt som det är att lägga undan den, låta den ligga och mogna ett tag. Jag kommer inte längre just nu och måste blicka åt ett annat håll. Som tur är arbetar jag med flera böcker, arbeten som håller håller min eld brinnande, den levande elden som är så viktig för mig. När jag är ute och snurrar ramlar jag över bilder till -Lilla Landet, mitt samtidsprojekt över Sverige. Bilderna kommer när jag minst anar det, precis som allt annat, när man letar kommer det aldrig, och jag har nu fått höra att det spelats in en -Scorpion King Två, bara se där.

Utdrag från -Lilla Landet: http://www.serge.se/issues/0903/

Annars lyssnar jag på Annika Norlin och -Hello Saferide.

Ha en skön sommar.

T.

Håll Käften...

Skulle se en utställning. Vårsalongen. Glömde att det var måndag och stängt. Fick bryta mig in, nä, naturligtvis inte, men efter ett litet mobilsamtal och en del tjat fick vi gå in bakvägen genom cafeet. Kanske kan man kalla mig envis, tycker själv att det låter bättre med att jag följer mina infall, på gott och ont. Har jag bestämt mig ger jag mig aldrig (sällan). Och det är väl både min styrka och svaghet.

Nu ikväll var jag iväg och knipsade några sk skådespelarporträtt. Längesen jag hade så kul på ett uppdrag, ibland hookar man helt enkel, och när jag satt på tåget hem tänkte jag hur lyckligt lottat jag är som får möjlighet att träffa så många intressanta människor, och dessutom få betalt. Alltså ska jag bara hålla käften och vara glad.

För övrigt lyssnar jag på -Miss Li.

T.

Persson Och Hellman.

Per Persson och Jakob Hellman i unik duett.



Den här skivan hade jag på vinyl minns jag med bestämdhet.

T.

Veckans Citat.

"Jag försöker komma ihåg hur du såg ut när vi träffades för första gången, i parken vid konsthallen, jag minns att du var fantastisk."

/Okänd (klotter på en tågtoalett).


T.