Jag har tidigare lovat ett reportage om mina promenader vid havet. Men det har kommit ett lite tyngre uppdrag emellan, och en dag kom det ett fax till kontoret, en förfrågan om ett undersökande reportage. Detta är således berättelsen om när Sally, Eddie och Stor Lars går hem och hälsar på Sallys mamma Salvia för första gången på många många år.
Jag passar på att varna känsliga tittare för bilder som kan upplevas som stötande. Många är de faror som lurar längs vägen och till min hjälp har jag både Eddie och Star Lars.
Först en kort resumé: När Sally var en liten flicka tvingades hennes mamma lämna bort henne till en fosterfamilj. Efter en hel del arbete har min granskande kamera lyckats finna mamman, jag har även efter många turer hos socialförvaltningen lyckats få till stånd en återförening, många blanketter senare kan ni nu följa den spännande upplösningen...
En lång och farofylld vandring börjar aldrig bra med tomma magar. Därför inhandlar Eddie proviant till hela färden på Olivers gatukök, som för övrigt är känt för sina riktigt smarriga vegetariska hamburgermeal, om det kan många inflyttade vittna. Nattklubben vägg i vägg är inte känt för någonting.
Kurden som driver gatuköket har många strängar på sin lyra, förutom att steka hamburgare kan han både regissera teater och skriva tragiska dikter på låret, en riktig allkonstnär skulle man kunna säga.
Vårsolen stod lågt när vi kom fram till en gammal träbro som vaktades av en stor och rund kommunfullmäktige. Eddie visste hur sådana skulle tas och plockade genast fram en Coca-Cola ur färdkosten och gav den girige kommunfullmäktige, han drack upp all den söta läskedrycken i ett enda svep, han klunkade och klunkade tills han sprack som en ballong, och vi kunde passera i lugn och ro.
Efter att ha vandrat över stock och sten stannade Stor Lars plötsligt, han stirrade helt förfärad ut över slätten, någon hade börjat bygga på ängen framför husen. Sådant tycker Stor Lars inte om. Han tycker inte om när man bara bryr sig om profiten och inte om miljön i närområdet. På det planet är Stor Lars väldigt konservativ.
Lite intresserad är han av de stora grävmaskinerna. Han har en pojkdröm om att få köra en grävmaskin helt själv en gång i livet, men det får bli på hemvägen, nu har vi ett uppdrag att fullfölja. Sally måste hem till sin mamma innan natten kommer och månen blir full.
Det börjar redan skymma och Sally är bekymrad över att vi inte ska hinna fram i tid, och hon undrar hur mamma bor, i en röd liten stuga har hon hört det viskas. Det låter romantiskt i Sallys öron, som på ett riktigt vykort, som en liten hälsning från Katthult i småland. Precis som i sagorna hennes elake fostermamma berättade om i de bästa stunder när hon var en liten valp.
Mörkret börjar sänka sig och stigen är svår att finna, som tur är träffar vi vägvisaren Enögde Egon, han sitter som vanligt på sin bänk och filosoferar. Enögde Egon var med i krigen för hundra år sedan. Det är därför han är rosa. Svaret han ger oss är att vi alltid ska gå dit näsan pekar, då kommer vi att hitta rätt stig igen, och slutligen komma fram till Sallys mamma.
Äntligen är vi framme och Salvia möter oss i dörren till sin röda lilla stuga. Eddie, Stor Lars och jag håller oss lite i bakgrunden, vi har nu fullföljt vårt uppdrag och vill inte störa. Vi lämnar Sally och Salvia ifred och vandrar hemåt mot nya spännande uppdrag.
Slutet gott. Allting gott.
T.
