Glad Igen.

"Vinden kommer in från sydväst, jag sov ingenting i natt. För himlens alla stjärnor dom glimma mot mej som en outtömlig skatt. Och vindarna bar med sej dofter från ett fjärran hav. Och mitt hjärta det stod vidöppet och tog emot allt vad natten gav.

Så kom hit, kom hit, kom hit. Kom till mej och dansa. Morgonen doftar vår och jag är glad igen.

Ja, kom låt oss ställa till med fest i vårlig virveldans. Kom låt oss snurra runt så att våra tårar far iväg i en fuktig svans. Och ger du mej din hand så ger jag dej min vilda famn. Och vill du ha mitt hjärta så är det öppet som en välkomnande famn."

...som Gerhard skulle uttryckt sig, och kanske Mitchell med.

T.

Klorin.

Detta handlar inte om hundar.

Solen sken över skåneslätten, skuggorna var långa och vackra, och tåget tog oss längs kusten mot en stad med större komplex. Det var Lars, jag och Sally, hon fick såklart följa med hon med, trots att hon är en hund. Vi skulle till en butik för riktiga män. En butik med powertools i hyllmeter och kubik. En butik med katalog som en bibel.

Lars gick in bland alla de oljiga männen, som den man han är, Sally och jag satt oss vid kassorna. Vi satt där i godan ro när en kvinna med namnskylt på bröstet kom fram till oss. Hon ställde sig bredbent och sa att hundar absolut inte får vistas i butiken. Varför inte det frågade jag lite trött. Vi måste tänka på allergikerna svarade hon med för mycket skinn på näsan. Kom inte och snacka om allergi samtidigt som ni har lådvis med lösningsmedel i butiken sa jag med en suck. Hon bytte taktik och började skylla på butikens regler och att det inte var hennes fel, att hon inte kunde göra något åt det. Du kan visst göra något åt det, du kan titta bort, ingen tvingar dig att vara någon slags självutnämnd butiksdetektiv, svarade jag och kallade på Sally. Vi gick ut, fast beslutna att inte ställa till några scener, inte som för några år sedan, för trots allt sken ju solen på oss idag.


Det är synd om människorna, som redan gamla Strindberg sa en gång, speciellt om medlöparna som inte tänker själv. Vad ville jag nu säga med detta undrar väl du. Jo, att människorna är lurade, man skriker högt om någon går in med skorna på, samtidigt som man skurar golven med klorin. Ungefär så dumma kan människor vara.

Det var väl bara det.

T.

Ps. Läs Jenny Marias artikel om Frank och The Americans på hd.se. Det är femtio år sedan Franks bok kom ut och det firar jag med en liten homage i samband med ett uppdrag jag arbetar med nu.

Veckans Citat.

"Det är som med fotografer som med hundägare, just deras kamera är inte farlig, den vill bara hälsa lite..."

/Lars Winnerbäck


T.

Skjuta Av.

Hade varit i Köpenhamn och tåget norrut hade slutat gå. Jag vaknade hos en vän i Malmö där det nu bor en hund, en ful hund som borde skjutas av, naturligtvis inte. Det finns en del som säger så. Och det är väl samma människor som tycker att man ska döma människor utifrån härkomst. Små människor alltså.

Om man inte tröttnat på hundar och inte har något speciellt för sig kan man nu se ett utdrag från mitt arbete -Älskade Hundar på:

www.outoffocusmag.com


Bilden. Min polare Eddie bjuder Sally på sushi.

T.

Porträtt.

Arbetar med en porträttutställning och går igenom mitt negativarkiv. En lagom spännande sysselsättning en långsam söndag som denna.


Kortet ovan är taget i samband med en filminspelning för något år sedan. Hela ståkkolms innerstad var invaderat av soldater, de lekte stadskrig, och jag blev irriterad på deras oförmåga att förstå att det endast var på lek. Men det löste sig och scenerna kunde tas efter en del omstruktureringar. Det är sångerskan Leia Gärtner på kortet, en fin människa, och jag kan tycka att det är ett fint litet kort. Men det är inget porträtt och det kommer inte med i utställningen.

T.

Vädret.

Ibland märker jag att jag snackar för mycket, om vädret, som om vädret spelar någon roll. För mig står våren för ljusare tider lite mer själsligt. I år. Då det är tid för livet igen. Att börja om på något vis. När kärlek och liv tar över igen.

Har en polare från Eritrea, han sa en gång att vi svenskar hela tiden pratar om vädret, att i Eritrea pratar man aldrig om vädret. Ja du, Tez, vad kan det bero på.

Idag när jag kom hem kände jag våren komma. Har sagt det tidigare, men då var det nog mest i min fantasi, nu är det på riktigt.

T.

Slåss.

Precis när jag trodde glöden brunnit ut kom vårvindarna och långsamt blåste liv i elden igen. Mitt bröst skriker efter stimulans, större utmaningar, och tyngre motstånd nu. Kraften jag alltid haft kommer tillbaka, och jag behöver slåss, om jag så måste kasta stenar i husen av glas. Nu bjuder jag upp till dans igen.

-Får jag lov min sköna.
-Såklart. Det vet du.

T.