Kärlek och Revolt.

Nu borde jag varit ute och fotograferat uppdrag men det regnar och jag lyssnar på Svenska Akademien. Bilden i klippet är ett montage av bilderna jag grejade i en snabbt riggad studio i ett gammalt grått parkeringsgarage under ståkkolm någonstans. Det var inte så det var tänkt. Men bilderna skulle tas och skivan skulle ut och det var inte mer med det. Samma skiva som senare hamnade på någon lista eller liknande som 00-talets bästa svenska reggaeskiva. Det har jag hört.



"Jag slår upp tidningen och förvånas över min oförmåga att förstå dom som skriver. Jag läser ledarskribenter som liknar nationalekonomer med meteorologer, och undrar är våra möjligheter att påverka vår skapelse lika små som dom att påverka vädret, skapat av nåt annat. Jag läser debattartiklar av moralens självutnämnda väktare och undrar vad det är för fel på mej som inte känner mej otrygg och aggresiv, borde jag det. Borde jag. Kan det vara otrygga och aggresiva människor som försöker bota kärleksbrist med fördömanden. Jag hör teorier om den fria individens rättigheter, om egendomsrätt och den blinda rättvisan, och jag undrar om jag nån gång har träffat denna rationella, förnuftiga och könlösa individ. Jag skulle vilja prata med henne eller honom, och prata om saker som kärlek, ansvar och omtanke, och vänskap. Kan det va ensamma människor som betonar den ensamma människans rätt till distans."

Som ristat i guld.

T.

Mycket Foto.

Jag har varit borta. Långt bort ifrån det digitala ett tag. Borta.

Varför är det där med etiketter viktigt. Jag fick ett mail om en intervju från någon fotostudent i det stora landet i väst, Amerika, han kallade mig fotojournalist, kanske har han rätt, jag vet inte, själv anser jag att mina bilder är mer subjektiva än objektiva. En annan tyckare menade att jag fotograferar dokumentärt. Gör jag det. Kanske. Kanske inte. Jag bara fotograferar, knipsar, det räcker ganska långt för mig. Inte behöver vi väl dela in allt i fack och kategorier. Annars blev jag telefonintervjuad av en journalist från en slags Applesite. Hon skulle höra av sig så jag kunde korrekturläsa texten. Det gjorde hon inte. Vad ska man säga ... inte mycket idag.

Det är mycket foto nu. Polaren Martin Bogren fick Claës Lewenhaupts stipendiet, det är han värd, den nya boken tror jag blir riktigt känslosam och bra. Killarna som aldrig sett havet gillade jag skarpt. Mäster Ralph Nykvist ställer ut nya bilder på Galleri Sagoy i Malmö och Jacqueline Hellmann visar sitt arbete om Cizzi på Fotografiska nu den sista maj. Tony och Jenny försöker på fart på printförsäljningen och för min egen del ska jag vara med på en välgörenhetsutställning i Ståkkolm. Annars är det mest uppdrag för tillfället - en del kreativa och jag mår bra och fyller guld i fickorna. Hunden måste ju få mat.


Katten med ... workshop i Trelleborg.

Höstens workshop i Motala är fullsatt. Kanske bokar vi in ännu en.

T.

PS.

Domen utlöser en internationell proteststorm, men oaktat vädjan från många kända personligheter, bland dem Amerikas pre­sident och Sveriges minister i Washington, låter Kaliforniens guver­nör Spry domen gå i verkställighet. Joe Hill arkebuseras på fängelse­gården i Salt Lake City den 19 november. - Hans stoft förs för kremering till Gracelandkyrkogården i Chicago. I begravningscere­monierna deltar 25-30 000 personer. Joe Hills aska sändes fördelad på små kuvert till samtliga amerikanska delstater utom Utah och till olika länder i övriga världsdelar. Den 1 maj året efter strös den ut för alla världens vindar. Askan i ett av kuverten strös ut av den kände svenske syndikalisten Ragnar Johansson under körsbärsträdet på Nedre Bergsgatan 28 i Gävle.


IWW demonstration vid Place de la République i Paris i vintras.

T.

Liksom Lite Passande En Dag Som Denna.

"Trots alla de fruktansvärda bilderna och alla de obehagliga historierna som skrivits om mig har jag bara arresterats en gång i mitt liv och det var i San Pedro, Kalifornien. På den tiden var hamnarbetarna i en stor strejk där jag var sekreterare i strejkkommittén och jag antar jag var lite för aktiv för polischefen i staden så han arresterade mig och satte mig i fängelset i trettio dagar för lösgängeri och det är alltså hela min 'kriminella löparbana'.

Det centrala och viktiga man bör värdera är dock detta: Jag dräpte inte Morrison och jag vet inte någonting om det. Han blev, som vittnena tydligt visar, dräpt av en fiende till honom och jag har inte varit i staden tillräckligt länge för att hinna skaffa mig några fiender.

En kort tid innan jag arresterades kom jag från Park City där jag arbetat i gruvorna. På grund av Morrisons ställning måste man finna en skyldig och undertecknande, en vänlös landsstrykare, en svensk, och värst av allt en medlem i IWW, som oavsett inte hade någon rätt till att leva och därför utpekades som skyldig.

Jag har alltid arbetat hårt för levebrödet och betalat för allt jag mottagit och i min fritid målar jag bilder, skriver sånger och komponerar musik.

Nu, när invånarna i staten Utah önskar att skjuta mig utan att ge mig en rimlig chans till att presentera min sida av saken, så kom deras skjutare, jag är redo. Jag har levt som en konstnär och jag ska dö som en konstnär."

/Joe Hill



Och igår nynnade jag om den sista kvällen i april ...

T.