Monday, December 28, 2009

Årets ...

Expressen har redan publicerat sin årslista. Jag ska inte vara sämre.

Plats: Parken vid Österport station.
Stad: Berlin.
Artist: Bob Dylan.
Konsert: Thåström.
Skiva: Säg Ingenting Till Mig.
Låt: Du Min Vän I Livet.
Film: Inglourious Basterds.
Utställning/Bok: From Back Home.
Mat: Vietnamesisk.
Citat: Bara den som förändras är trogen sig själv.
Samarbete: Rosengårsutställningen.
Skämt: Geten på (post)Moderna Museet i Malmö.

Hörs igen efter nyår. –Take care ...

T.

Saturday, December 26, 2009

Veckans Citat.

”Ingen kan råda och hjälpa er, ingen. Det finns bara ett enda sätt. Gå in i er själv. Utforska den grund som manar er att skriva; pröva om den sträcker sina rötter in i det djupaste stället i ert hjärta, erkänn för er själv om ni skulle dö ifall ni förvägrades skriva. Detta framför allt:

-Fråga er själv i er natts tystaste timme: Måste jag skriva..?”

/Rilke


T.

Wednesday, December 23, 2009

Livet Är Förunderligt.

Min vän skåningen ville se snö, det finns nog ingen som är så mycket skåne som han, han till och med skriver på skånska.

I år ville han absolut se snö.


Han satt sig på tåget till Kiruna (måste vara på säkra sidan).

Resten vet vi.

T.

Monday, December 21, 2009

NaturPoesi (eller något).

... det knarrar under klackarna ... de är en vinternatt ...


T.

Sunday, December 20, 2009

Hej Igen,

fint att du kunde svara så snart, det gläder mig och jag behövde det, och tack för låtarna. Jag gillade verkligen känslan, och gitarrspelet, det får mig att tänka på Joni Mitchells -Blue. En skiva jag fortfarande kan lyssna på nästan dagligen och omslaget är det absolut bästa någonsin. Ja, omslaget, jag hjälper dig gärna med bilder när det blir tid för det, det skulle vara en ära att få ha mina bilder på din skiva. Kanske borde jag sätta mig på tåget och åka upp, låta din musik inspirera mig ett tag, du bor väl kvar där mitt emot fotbollsplanerna. På tal om det, har du hört att Henke Larsson är ny tränare i randigt, det känns riktigt bra, om inte annat för mediabevakningen, och sen trillar sponsorslantarna in, vi kan inte förringa medias makt, teve och tidningar, gratisannonser. Läser recensionerna av nya bluesboken. De är bra. Eller egentligen står där ingenting, precis som vanligt, jag har aldrig fått dåliga recensioner, men aldrig heller har någon recensent begripit vad jag håller på med, och det är väl kanske tur det. Du har nog rätt i att jag lät uppgiven i förra brevet, det är som vanligt när projekten är klara, men denna gång kändes värre. Allt som arbetet tryckt bort bubblade upp igen. Skiten utanför blev för påtaglig. Jag var som Bambi på hal is. Kunde helt enkelt inte värja mig, allt slog emot mig samtidigt, kände mig helt jävla tom när jag kröp ut ur mitt gryt. Det är aldrig enkelt att bli av med ett barn, det man vaggat och burit på sin arm så länge, inte konstigt om jag kände mig ensam och övergiven. Man står ju helt plötsligt bara där utan någonting på sig. Idag är det bättre. Har några nya prylar jag filar på. Vi borde gå ihop och göra någonting, en slags manifestation över hela landet samtidigt, en protestutställning för humanare politik. Det gick ju faktiskt med fröjdenborgsutställningen. Minns du den (då när jag råka säga kuk i teve). Bilderna skapade den debatt jag sökte och dagcentralen fick till slut vara kvar. Det är just den hårda protesten jag kan sakna i konsten idag, ingen tycker någonting, men det får fan inte bli progg, något tristare kan jag inte tänka mig. Bra musik och artikulerad text, kombinerat, annars kan det lika gärna vara. Bilder som sparkar uppåt. Känslor som når in. Det går aldrig att förneka vad man ser och känner. Ja, du hör ju själv, jag är på banan igen, men denna gång lite mer finstämd och inte alls lika bullrig som tidigare. Skyller på fiskleveroljan, den ska dämpa hetsiga människor, och det är väl därför jag äter den. Sen är det naturligtvis så att jag simmar i andra vatten nu. Det bidrar säkerligen. Mycket och inget har hänt sen vi sågs, berättar mer längre fram, ser fram emot ditt brev och lycka till med skivan.

Ta hand om dig.

T.

Friday, December 18, 2009

Kära Du,

tid har gått sen vi pratades vid sist, ett kort men varmt samtal, vad jag minns. Jag har gjort klart tre utställningar och en bok, det har tagit min energi för ett tag, och det kan nog hända att jag inte har varit speciellt social under några månader. Det är nödvändigt att skärma av för att kunna gå in i mig själv. Du vet. Kanske var det i mesta laget med så mycket arbete, troligtvis, men det är ju arbetet som blåser eld i min glöd, får ögonen att brinna. Nu går jag på slak lina igen och vet varken ut eller in. Det är visserligen skönt att låta dagarna flyta, bara lyssna på musik, dricka varm choklad och läsa böcker, men det börjar krypa, tror jag måste röra på mig, funderar på att ta mig ner till Berlin över nyår, men jag får se. S är med mig igen. Hörde att man kan fixa ett slags EU-pass så hon kan följa med, om inte annat bara över sundet, Christiania har ju precis öppnat sin julmarknad, och där brukar vara vackert nu när snön kommit. Du och jag skulle ju åka dit. Minns du det. Men det blev såklart aldrig av och nu är det kanske sista chansen. Danska folketinget är på hugget och har bestämt att allt ska rivas, det känns sorgligt, danskarna som alltid stått för det öppna går nu i spetsen för det allt mer trångsynta Europa. Hur det kommer att bli här hemma vågar jag knappt tänka på, vi börjar nu se resultaten av borgarnas vandalisering, se bara på deras nedmontering av sjukförsäkringen, se arbetslösheten, och Sverigedemokraternas framgångar ska vi inte ens tala om. Vad är det som händer? Alla våra sk konstnärer bara sitter i sina gryt och håller käften. Håller käften och koncentrerar sig på sig själva, och jag är inte bättre, se bara senaste boken, snacka om navelskådning, men jag försvarar mig med att jag även gjorde Rosengårdsutställningen. Plus att jag faktiskt var tvungen att göra boken för min mentala hälsa (skickar dig ett ex som jag lovat). Utan det arbetet hade jag dött. Tänker på hur Försäkringskassan skulle hanterat det, antagligen inte alls, istället blev det en bok och jag är frisk igen, allt i linje med den nya tiden, de borde fan hurra och skicka mig blommor, göra mig till affischnamn för den starka företagaren som klarar sig själv. Up yours och In my ass. Kanske vore en film om skiten som händer här i landet på sin plats. En film som vänder upp och ner på allt. En ny Sagolandet skulle sitta fint. Förresten vill B, producenten du vet, ha mig som fotograf på hans nästa film, men jag vet inte, det brinner liksom inte, tror inte riktigt på idén. Måste prata med honom om det. Det är mycket man borde prata om. Ibland känns det som om alla är trötta, som att människor inte pratar med varandra längre, jo man pratar om vädret och tv-programmen, det enkla, men dom viktiga samtalen, samtalen om livet, om filmerna, om konsten, var är dom, på MSN och Facebook kanske, jag vet i fan, där är för kallt. En flaska vin, några ostar, en skön soffa, och riktiga samtal, det är räcker långt. Du och jag borde ta oss tid att prata oss igenom en natt snart.

Vi hörs.

T.

Thursday, December 17, 2009

Snön.

Igår kom snön till mig, till mig som ett barn, naiv som ett barn gick vi långt den kvällen. Fiskebåtarna. Uppväxtmarkerna. Gamla skolan ungefär. Trollskogen som nu mest är fula hus. Men snön tog mig som ett barn. Ett vuxet barn som fortfarande vill leka, och tillåter sig att göra det, shackleton, snöänglar och stjärngossar.


I morse när jag kika ut. Snön låg kvar och solen fick den att gnistra som strasshalsband från åttiotalet. Rosa läppstift och pufflugg. Nä, nu är det framtiden och livet måste levas som det liv det är, ljuset och snön räcker långt för mig.

Som när det lilla blir stort. Som idag. Som igår. Som nu.

T.

Friday, December 11, 2009

Nya Bluesboken Ute Nu.

Det är inte en syster eller bror. Det är mer en kusin till den förra.


Samma format med andra berättelser.

T.

Monday, December 7, 2009

Minns Hamburg (St:Pauli).

M. Tack för tipset.



Fan. Jag vet precis. Precis exakt.

T.

Saturday, December 5, 2009

Mer Blues Från Landskrona (släppfest).

Boksläppsfest lördagen den 12 december.

Signering och samtal på biblioteket 11:00 - 14:00. Sen på Inferno en lite mer festaktig signeringskväll med Någon på scen.

Alla välkomna och gratis inträde såklart.

Den 1:a maj 2007 kom jag och Jonas Bergh med boken -En Blues Från Landskrona, en bok som snart blev slutsåld i handeln, och nu lagom till jul kommer vi med -Mer Blues Från Landskrona. En annan bok, men inte helt olik, bara andra historier från samma berättare och med Landskrona som spelplan, ungefär så, men samtidigt ändå inte.


Vi är Fantomen på Linjen. Vi är Robin Hood i Karlslund. Vi är Sonny Johanssons avgörande skalle när alla trodde att det var över. Vi är Engelska läktaren en regnig nerflyttningssöndag i oktober.
Vi kommer alltid tillbaka. Du kan aldrig vara lugn.
Du kan alltid vara lugn. Vi kommer tillbaka. När svanarna vinglar i vinden i flykten. När vinterstormarna sliter i kallbadhusets pålar och vattentornet svajar och hotar att falla, hotar att krossa allt.
Då är vi tillbaka för att berätta en annan historia.


Så skriver vi bokens baksida.

Se även bilderna som utställning på Galleri Glasorama med invigning söndagen den 13 december klockan 13:00. Alla bilder är till salu och finns på Östervångsplan 16 (vid nya stationen). Julpriser utlovas.

Allt i Landskrona. Naturligtvis.

T.