Veckans Citat.

Hon pratade om att jag skulle skaffa en hundvalp redan nu, och inte vänta till hösten som tänkt, jag menade att jag måste spralla av mig lite först. Hennes svar kom direkt från hjärtat.

"Du har väl sprallat av dig i trettiosex år".

/Heidi Ukkola Grönlund.


T.

Någon Dag Före Igår.

Det föll ett långsamt regn när vi satt på kajen och Miss Li sjöng för oss. -Give It To Me. Någon annan bjöd på fest i en lägenhet med hörnsoffa i skinn och större tv men inga böcker. Vi snörade av våra kängor och tog på dom snart igen. Det var ett annat band som skulle spela då, det var inte mitt, men jag hängde med för vänskaps skull. Kvällen blev natt och glada människor från småland kom och tog mig med någon annanstans, eller om det var jag som tog, till en gata lite bakom allt, det vet jag.

T.

Hund.

Fick höra att en vän till min vän döpt sin förstfödde son efter min hund. Det lät vackert i mina öron. Den hunden gick vid min sida dag som natt under många år. Nu bor han på en annan strand och har det bra. Det vet jag med säkerhet.

Jag har tidigare sagt att en dag ska en hund gå vid min sida igen, känner att den tiden närmar sig nu, har hittat en riktig luffarhund som jag tänkte ska få träffa min vän Sally, och förhoppningsvis gör de något mer än bara träffas då. En liten valp, kanske.

Av någon anledning som jag inte förstår mig på känner jag mer för en tik nu. Tror jag döper flickan till Jonna, efter mamman till grabben som fick heta Billy, i november är det tänkt.

T.

Marknadsföring.

Ny bilder om MalmöPlanket: http://planket2009.blogspot.com/

T.

Igår.

Solen var på väg ner bakom ön. Vi tog våra girror och trampade längs havet till vi kom en liten bit utanför stan. Mötte upp Henke och Malin på gräset ovanför bryggan, dom satt där bland människorna som förväntar sig allt av sommaren, och en bit bort spelade några på sina gitarrer. Vi köpte öl på flaska och satt oss vid borden bland andra.

Det blev en sådan kväll man längtar efter i november.

T.

Sviten.

Det var redan mörkt när vi rullade in mot centrum och letade efter ett rum för natten. Som vanligt blev det knas vid incheckningen, kanske en dubbelbokning, fick bli sviten för samma pris. Det brukar strula när jag tar in på hotell. En gång i Halmstad drog ett dåligt coveband igång så basgångarna fick rutorna att skallra, efter ett samtal till receptionen fick vi nytt rum, sviten har jag för mig att det var här med, eller i alla fall något större och finare, även detta till samma pris såklart.


Nästa gång ska jag begära sviten direkt. Det blir väl bäst för alla.

T.

Såg Hur Sommarlandskapen Virvla Förbi.

Det var Landskronakarneval i helgen. Jag var inte där. Det var bluesfestival i Åmål i helgen. Där var jag nästan (-fucking jävla kukåmål). Karnevalen i Landskrona fungerar inte för mig, varför vet jag inte riktigt, kanske är det bara inte mitt jippo, och det är inte som jag är dryg. Gillar ju egentligen människor och musik. Men i Landskrona känns det mest som tingeltangel och inte direkt som min fest. Jag missunnar verkligen inte människorna en karneval i stan, det är kul att den finns, men jag valde att åka härifrån då och var tvungen att tänka på mig själv.

Tog mig genom Skåne, Halland, upp mot Västergötaland och såg en mindre imponerande utställning. Rastlösheten gav inte med sig där. Det var bara att dra vidare igen. Såg landskapen virvla förbi upp mot Värmland och fick se en utställning som gav det bilder ska ge. Kraft och livskänsla. Träffade Sten i Säffle, han satt i sin lilla loppisbod med polaren strindbergexperten och visade mig gamla vykort med landskronamotiv. Kanske ses vi igen om någon vecka när han åker ner mot Skåne, men antagligen inte, har fått låna en kvart längre upp i landet och jag kommer väl vara där ett tag då.

När man åker genom sommarlandskapet ser man hur vackert landet är nu, trots allt regn, det gör mig inget, jag tycker om sommarregnet och det är bra för kantarellerna. Längs vägen hitta jag ett hus jag vill ska bli mitt. Om man ska bo ska det kännas som ett riktigt hem. En gästvänlig borg utan murar och utan vallgravar.

Tillbaka i stan och karnevalen packar ihop. Soppade min film och hörde sen att Highwayman äntligen är befriad från sina kedjor och kan börja skriva nya sånger. Vackra sånger mer i dur än i moll nu.

T.

Veckans Citat.

"Känna hastigt och känna djupt är hela grunden till Skaldens, Oratorns, Artistens snille. Undra därför ej, om de lättare såras än vanliga männsikor. Det knappnålsstyng som genomborrar fjärilen, hinner ej fram genom björnens hud."

/Johan-Henrik Kellgren


T.

Ulmerdogen och Missljudet.

En kollega ringde och berättade att motorn till hans T3:a börjat krångla, han hade hört talas om att min polare Lill Lars lagat min T3:a med en gammal glassförpackning tidigare i våras, och undrade nu om Lill Lars även kunde kika på hans kamera. -Ska höra efter. Men lovar inget. Lill Lars är en upptagen man, det ska du veta, svarade jag och bad om att få återkomma i ärendet.

Jag slängde min lilla kamera över axeln och tänkte att det här är som klippt och skuret för ett bildreportage till -Fuzz. Ett fyrfärgsmagasin för män med gitarrer.

Efter en hel del letande hittar jag Lill Lars i full gång med att reparera en elgitarr. Det var efter ett tips från en taxichaufför jag fann lägenheten där reperationen ägde rum. Och det var med något nervösa steg jag drog upp dörren till trappuppgången och gick in.


Mina farhågor besannades när jag möttes av en stor Ulmerdog efter endast några få sekunder i trappuppgången. Som tur är har jag lika bra hand med djuren som Vrickund och manövererade ut besten snabbt och enkelt med en välriktad spark rakt över nosen.


Väl inne i lägenheten fick jag ta debatt med gitarr- och djurägaren. Han menade att jag burit mig illa åt mot hans Ulmerdog, jag menade att jag bara agerat i självförsvar för att rädda mitt skinn, samtalet kändes låst och vi bestämde ganska snart att koncentrera oss på gitarreperationen. På bilden kan ni se hur odjuret ligger utslaget.


Det är något slags glapp som orsakar missljud i gitarren. Eftersom det är en riktig punkrockgitarr är det mer missljud än brukligt. Det måste vara ordning och reda även på missljud i punkrocksgitarrer.


Lill Lars gör alltid först en grundlig genomgång, även då av elplankan, det är viktigt att felsöka ordentligt innan man börjar skruva, annars kan man riskera att behöva skruva i onödan. Sådant finns det inte tid till i dagens samälle. Tid är pengar.


Djur- och gitarrägaren har bestämt för sig att det kan vara i förstärkaren missljudet ligger. Lill Lars är inte alls med på det spåret. Det är för enkelt. Han har varit med så många gånger förr och talar av erfarenhet.


Efter mycket övervägande kan båda enas om att problemet måste ligga precis vid kabelingången till gitarren. Det är bara att ta tag i verktygen och börja arbeta. Plankan måste bli klar till en stor kväll.


Små detaljer. Ett typiskt uppdrag för Lill Lars. Det finns ingen mer lämpad på hela smådetaljsmarknaden just nu.


I ett bildreportage av idag ska fotografen vara personligen fysiskt deltagande. Det är helt ute med objektivt registrerande journalistiska arbeten nu. Subjektiv ska det vara. Så det så. Sen kan jag erkänna att jag glömde ladda batteriet innan jag for iväg och därför blir det nu ett litet hopp i reportaget, men det kan inte göra så mycket, vi vet väl alla hur en lödkolv ser ut. Ungefär.


Sista skruven sätts på plats och som tur är hann gitarren bli klar lagom till den omtalade Landskronakarnevalen. Själv har jag blivit bortbjuden och drar antagligen från stan ett tag då. Kanske blir det ett nytt reportage därifrån. Den som väntar...

Och vi får se vad som händer med T3;an sen.

T.

Storstilat Stenad I Ståkkolm (med Annika Norlin).

Mycket Norlin och Persson hos Johnsson nu.

Per har onekligen näsa för sina duettval. Måste säga att till den här låten kunde han inte hittat någon bättre. Har hört att han egentligen skrev den till den där Brolle jr (eller om det nu var till någon annan idolproduktion), men att refrängen inte riktigt funkade, kanske inte helt fiffigt att låta en tonårsidol sjunga om opiater.



Själv upptäckte jag Persson och hans pack med skivan -Kärlek och Dynamit i slutet av åttiotalet, åttionio, minns att -Sista Kvällen I April spelades flitigt på förfesterna då, vet att Winnerbäck och många andra svenska artister hyllar honom som den bästa svenska textförfattaren från vår generation. Och det kan man höra. Det finns lite Persson här och var. Är jävligt gött när gammalt möter nytt. Eller tvärt om om man så vill. Att blanda är alltid det bästa, erfarenhet i samklang med sin tid, inspiration som blir till samarbete. Bara en sådan sak att Per har Henrik Nilsson från Moneybrother och Josef Zackrisson från Hovet i nya bandet. Mer behöver inte sägas ikväll.

Nu en massa år senare kom packet med ny skiva, tretton år sen sist, såklart var jag och såg dom då och skivan gick nästan på repeat hela vintern. Vemodsmusik säger min vän Stor Lars. Musik från livet säger jag. -Sångare Utan Orsak är inte helt fel den heller, och det gäller inte bara sångare, det måste vara på riktigt för att bli bra, men det vet väl alla, eller borde veta i alla fall.



En annan sak, men på tal om stenad, eller inte alls det, härom morgonen funderade jag över att ockupera en strandtomt inne på Christiania. Där är vackert nu och dom ska ju inte tro att dom äger stället. Säkert!

T.

Veckans Citat.

"Idag förväntas man vara så målmedveten och veta vad man pysslar med, vart man är på väg i livet, min konst är en reaktion mot allt det där."

/Neel


T.

T-Telegram.

Egen Medicin-Bromölla-Scorpion King-Lilla Landet-Hello Saferide.

Det började med att jag fick smaka av min egen medicin. Stod och pillade lite på några knappar vid dörren när tågsoldaten kom fram. Hon menade att jag orsakat driftproblem, att dörren nu inte gick att öppna, och att jag skulle bli ersättningskyldig. Att dryga böter väntade. Sänkte min blick och kände mig skyldig som ett barn, varför kan aldrig jag hålla mina nyfikna fingrar i styr, varför ska jag alltid trycka på knappar och dra i spakar, varför kan jag inte bara vara som alla andra barn. När jag förläget skruvat på mig ett tag brast tågsoldaten ut i ett bländande leende. -Jag bara skojade med dig, vi är framme nu, men du, ta andra dörren. -Den här är sönder.

Vi tog oss till Bromölla via Hässleholm. Huck och jag. När vi gick i det lilla skånska samhället slog det mig att jag varit här många år tidigare, det var inget jag tänkte på när jag klev på, nu stod jag där igen, och framför mig ligger biografen. Där jag såg den inte speciellt bra -Scorpion King, men mitt sällskap var desto mer speciell, och det var inte mycket jag mindes av filmen sen. Mina tankar for iväg någon helt annanstans kan jag erkänna. Då när Magnus Johansson sjöng...

Vi missade flera avgångar, det var något som höll oss kvar, kanske var det bara så att vi trivdes utan att riktigt förstå det, och skymningen hann ifatt innan vi kom vidare igen, idag kan jag se på mina negativ vad det var, och Huck hade väl sina skäl att stanna.


Arbetat intensivt med vår nya bok en längre tid. En slags uppföljare till -Bluesboken tillsammans med författaren Jonas Bergh. Det är nog det känsligaste arbete jag någonsin gjort, personligt ärlig på riktigt, och för mig ett helt nytt bildspråk att brottas med. Det är känsligt och befriande på samma gång. Nu är första dummyn lämnad till en vän och kollega för kritik och bollande. I detta läge är det nödvändigt med synpunkter utifrån, lika nödvändigt som det är att lägga undan den, låta den ligga och mogna ett tag. Jag kommer inte längre just nu och måste blicka åt ett annat håll. Som tur är arbetar jag med flera böcker, arbeten som håller håller min eld brinnande, den levande elden som är så viktig för mig. När jag är ute och snurrar ramlar jag över bilder till -Lilla Landet, mitt samtidsprojekt över Sverige. Bilderna kommer när jag minst anar det, precis som allt annat, när man letar kommer det aldrig, och jag har nu fått höra att det spelats in en -Scorpion King Två, bara se där.

Utdrag från -Lilla Landet: http://www.serge.se/issues/0903/

Annars lyssnar jag på Annika Norlin och -Hello Saferide.

Ha en skön sommar.

T.